Med huvudet i sanden
Jag har väldigt svårt att slita mig från Lyxfällan när det går på tv. Programmet handlar som alla vet om människor med ekonomiska problem. I de flesta fall framställs huvudpersonerna som rena rama idioter när de väljer att inte ens öppna räkningarna och tar nya lån till ockerränta bara för att kunna betala räntorna på de gamla lånen.
Anledningen till att många tycker att det är bra tv är nog för att man själv känner sig rätt duktig när man ser eländet. Ja, jag har ju i alla fall aldrig hamnat hos kronofogden. Man får känna sig lite förmer när man kan snacka skit om stackarna som lägger ännu en elräkning på högen, köper en ny platt-tv och låtsas som ingenting.
- Hur i hela friden kan de hålla på så där?!
Men jag har märkt att jag är likadan. Grekland håller på att förpesta hela Europa och börserna sjunker som stenar. Senast jag kollade in min aktieportfölj så hade den gått back två månadslöner på en vecka. Det är mycket pengar. Därför har jag inte vågat gå in och kolla hur det går längre. Jag stoppar huvudet i sanden. Skiter i allt. De där pengarna är ju bara något som finns i cyberspace. De berör ju inte mig. Så länge jag inte ser att de försvinner, så länge jag slipper tänka på eländet kan jag leva som vanligt. När jag däremot följer dagens industri och börsutvecklingen får jag ont i magen och svettningar.
Visserligen slängde jag mig på luren och ringde min bankman i går.
- Vad ska jag göra? Jag blöder! Vi måste sälja!
- Äh, ta det lugnt. Det måste komma lite downswings ibland.
Så jag sitter säkert. Men jag väljer att blunda. Därför ska jag sluta snacka skit om stackarna i Lyxfällan. Hade jag haft skulder över öronen hade jag gjort samma sak. Ner med huvudet i sanden bara. Där finns inga problem. Jag tror tyvärr att många pokerspelare är precis som jag.
