Smaken är som baken
Det är lustigt hur olika vi människor är. Något den ena tycker är det bästa som gjorts är för den andra en gäspning.
Jag var med frugan och såg Avatar på 3D förra veckan. Filmen har ju fått otroligt mycket cred så jag, som den sista personen i Sverige, var tvungen att se den. Min vän Beccy har sett den fem gånger på bio, vilket borde vara något slags rekord. Jag tänker inte ta det i från henne.
Vi kan börja med 3D-brillorna. De var ingen hit. För det först var de obekväma och satt dåligt. Och efter tio minuter mådde jag riktigt förbaskat illa. Antagligen är mina balansnerver för bra. Det kändes som om jag satt på en segelbåt mitt ute i Östersjön i rungande storm. Det var inte långt i från att jag drog en kaskadspya i popcornen. Och någon orgasm för ögonen var det heller inte frågan om.
Sen har vi handlingen. Visst var det en trevlig film, med en fin tanke bakom. Men vad farao. Efter tjugo minuter hade man listat ut hela handlingen. Det bjöds inte på en enda överraskning under hela filmen. Allt gick precis enligt planerna hela vägen. Det kändes som om jag sett filmen minst åtta gånger innan. Gäsp.
William Thorson tyckte att Avatar var det bästa han sett. Och Beccy är ju som sagt besatt. Frågan är vilka filmer de har sett innan? Göta Kanal 2 och Polisskolan 4?
