En liten skäggig eremit i själen
Är det inte befriande med människor som är annorlunda? Jag mår i alla fall bra i själen av att träffa dem. Människor som går sin egen väg får mig att känna mig trygg på något konstigt vis. De bevisar att det finns så många sätt att leva sitt liv och att alla sätt kan vara rätt.
Dagen började med en intervju med Mark Levengood. Finlandssvenska är rogivande.
? Han är en skallig bög som stammar och bryter på svenska. Varför ska han få ett tv-program? sa Mark när han beskrev första gången han kom till Svt.
Han jobbade lite i motvind. Men det löste sig till slut.
Och på lunchen träffade jag på Hästmannen, som bor utanför Eksjö, men nu hade cyklat någon mil för att ta sig in till "byn" för att handla ett par kilo mjöl som han brukar. Stig-Anders Svensson, som han heter egentligen, blev rikskändis genom dokumentären "Hästmannen" som beskriver hans eremitliv ute på sin gård med sina hästar. Stig-Anders trotsar tiden. Han gör som han själv vill.
? Hej, sa jag.
? Hej, hej, sa Hästmannen och lufsade på utan att bry sig om att alla på stan, under lugg, råglodde på hans stora yviga skägg.
Sen gick jag vidare. Det behövdes inte mer. Vetskapen om att Hästmannen skiter i vad vi "vanliga" människor tänker och tycker om honom gör mig glad. Vi borde alla ha en liten skäggig eremit i själen.
Eksjös svar på Lapproffe. Hästmannen, Stig-Anders Svensson.
