Att grinda dasspapper
Som barn var det alltid ett krig om kronorna när man åkte för att storhandla. Farsan hade total koll på var mjölken, köttfärsen, kaffet och clementinerna var billigast. Det krävdes besök i minst tre olika livsmedelsaffärer innan allt var inhandlat. Och så många kronor som möjligt var sparade.
Att kolla priser etsade sig fast i ryggraden på mig. De senaste åren har jag dock blivit slarvig. Jag skyller på pokern som gjort mig en aning fartblind med snabba pengar fram och tillbaka. När man precis vunnit eller förlorat en halv månadslön på en kväll så bryr man sig inte om man köper mjölk för åtta eller tio kronor litern. Så tänker bara bortskämda snorvalpar, jag vet.
Denna insikt kom till mig i helgen när jag var på Willys med Dylan och skulle handla groggvirke och dasspapper. Utan att tänka närmare på det hela tog jag samma rullar som jag alltid gjort. Dylan tittade då konstigt på mig och utbrast:
- Ska du köpa de där?
- Jaa...
- Har du kollat hur mycket papper det är på varje rulle?
- Näe...
- Inte?
- Eh, näe. Borde jag det?
- Ja, det är ju asmycket skillnad. Jag har jobbat på pappersbruk. Jag vet.
Och mycket riktigt. Dylan drog snabbt fram ett pack dasspapper som kostade lika mycket som de jag brukar köpa, men innehöll nästan dubbelt så mycket papper. En revolution. Jag undrar hur mycket pengar jag hade förlorat om jag fortsatt köpa de "dåliga" rullarna livet ut? Vi snackar många inköp här. Många big blinds.
När jag kom ut från affären var jag en visare man, och rik på skitpapper. Nästa gång ska jag nog kolla mjölkpriset också. Snart börjar jag nog grinda livsmedelsaffärer på heltid. I farsans fotspår.
