Ge bragdguldet till den envisa gamla slovenskan
Det råder ingen hejd på alla "bragder" våra svenska idrottsmän genomför borta i Grizzlybjörnarnas land. Enligt tidningarna i alla fall. Jag tycker inte att det är en bragd så fort man vinner en OS-medalj.
En bragd ska ju vara något riktigt överjäkligt. Anja Persson brons kan jag hålla med om var i närheten av en bragd efter 60 metersfallet. Björn Ferry gjorde visserligen en storstilad insats. Men bragd? Äh. Jag tycker Svenska Dagbladets bragdguld i år för första gången ska gå till en utlänning.
Petra Majdic insats i skidsprinten kommer ingen svensk någonsin komma i närheten av. På uppvärmningen åkte hon av banan, föll tre meter ned i ett avgrundshål och landade på en sten. Men den gamla envisa slovenskan gav sig inte. Med svåra smärtor genomförde hon kval, kvart, semi och final. Efter varje lopp hade hon så ont att hon fick bäras ut från målområdet. I finalen lyckades hon mot det tuffaste motståndet i världen och kräkjobbig skidåkning komma trea. Efteråt konstateras det att hon har tre, fyra brutna revben i kroppen plus en skadad lunga. Den bedriften ska vara omöjlig. Det är vad jag kallar bragd.
Med ETT brutet revben hade jag varit sjukskriven i flera veckor. Optikern hade legat med ett varmt grytlock på magen och käkat rabarberkräm i en månad. Sen får vi inga bragdguld heller.
