Rapport från Egypten
Mitt bröst bränner. I vanliga fall brukar jag alltid bränna mig första dagen, denna resa klarade jag mig ända till den femte. Då klev Lars Lagerbäck in i handlingen och förstörde min fina svit.
Min fräkniga, vinterbleka hud tål inte sol. Därför har jag denna gång varit extremt disciplinerad och bara spenderat några få minuter i solen åt gången. Mestadels har jag legat under ett parasoll, druckit gratis öl och läst böcker. Förutom frugan är det ju ändå bara grabbarna i fotbollslaget som kommer få se min vackra bringa när vi kommer hem, så då kan den lika gärna vara blek.
När den egyptiska gossen Omar idag lyckades sälja på mig Expressens en dag gamla sportdel till reapriset 60 kronor befann jag mig i en av mina korta solräder. Det var då Lagerbäck lade grunden till mitt onda bröst. Jag glömde nämligen helt bort tid och rum när jag såg att han skulle ta över Nigerias landslag. Vad var oddset för det? Förvånad, fascinerad och lite suspekt svenskt stolt var jag tvungen att lusläsa allt som stod om denna märkliga man och hans framtida uppdrag. När jag var klar satt jag fortfarande i solen. Aj aj aj aj buff!
Tanken att följa OS på Internet fick jag snabbt glömma när jag såg vad det kostade att koppla upp sig mot omvärlden. Det hade i princip varit billigare att köpa en biljett till Kanada och följa spelen på plats än att se dem på datorn från mitt hotell. Fast jag lyckades hitta en tysk kanal som sände herrarnas stafett. Vilken glädje! De tyska kommentatorerna var dock inte riktigt lika uppjagade av Sveriges guld som jag vilket tog udden av det hela. Och egyptierna var väl kanske inte så där överdrivet sugna på att fira de heller?
Den stora händelsen under veckan inträffade när jag fick med frugan på kasino. Sinai Grand Casino.
- Ett av världens bästa kasinon, sa min favoritpokerspelare på Cosmopol i Göteborg, Berit. (Berit är inte hennes riktiga namn)
Tro farao att jag träffade den speltokiga och väldigt trevliga damen på flygplatsen i Sharm el Shejk. Världen är som vanligt liten. Berit berättade att hon brukade åka hit flera gånger per år just för kasinot och vädret. Jag fick något religiöst i blicken och frugan anade oråd.
Hur som helst kom vi dit en kväll och fick se Berit slåss mot ryssar, italienare och israeler vid pokerbordet. Man kan, utan att överdriva, konstatera att det inte var de vassaste knivarna i lådan som var där för att spela. Dybban gav sig så klart också in i leken. Vad som utspelade sig är ett kapitel för sig och värt ett eget blogginlägg. Det får dock vänta tills jag kommer hem på torsdag.
Jag ljög förresten när jag sa att kasinobesöket var det största. Inget slår pyramiderna i Kairo. Historienörd som jag är fick jag gåshud av att traska runt bland dessa fantastiska byggnadsverk. De får till och med Lapproffes poolbyggen att blekna?
Cheops-, Kefren- och Mykerinospyramiden. 4500 år gamla.
Upptäcksfärd på Cheopspyramiden.
Har man ett transportmedel snabbare än en kamel rymmer man lätt från polisen i Kairo.
Dessa byggnadsverk fick till och med frugan att se lite bortkommen ut.
Det sägs att det var Napoleon och hans grabbar som pricksköt bort näsan på Sfinxen.
