Pris ske Allah, här kommer skatteåterbäringen!
Det sista vår trevligt pratglada taxichaufför Mustafa säger innan han släpper av oss vid den lokala marknaden i Sharm El Shejk är:
- If they say 200, you pay 50. I they say 100, you pay 25. Ok?
- Yes, yes. Thank you, svarar vi och glider smidigt ut bland fejkrolex, handväskor och inhemska schalar.
Jag hinner knappt blinka innan frugan står och diskuterar teé med en inhemsk förmåga. Hon pekar på ett rosenteé och frågar:
- How much?
- One Egyptian pound gram.
- Ok, I take a bag!
Det tar en stund innan jag fattar vad som håller på att hända. Frugan är på väg att bjuda försäljaren på en rejäl löneförhöjning. Innan jag hunnit reagera fortsätter hon med att peka på nån slags stensvamp som tydligen är till för att tvätta sig med.
- How much?
- 25.
- I take it!
Här klarar jag inte av att se på längre utan drar, ok sliter, iväg frugan en bit från försäljaren.
- Du måste ju för farao pruta!!!
- Ja, men det gör jag sen.
- Sen?!! Du kan ju inte pruta när du redan sagt att du ska köpa sakerna.
- Men det där ordnar sig.
Det ordnade sig inte. Hon köpte bara ännu mer teé för att jäklas. Efter stor rabalder, med hårda ordväxlingar och fräcka gester fick vi visserligen ner det slutliga priset en aning. Men det var fortfarande det dubbla mot vad vi borde ha gett för det jädra teét, som säkert visar sig vara torkat ogräs när vi kommer hem. Försäljaren måste ha bett en stilla bön till Allah efter att vi gått. Tack gode Gud för blonda människor. Och för frugor som betalar med makens pengar.
Trots ett strålande väder hela veckan så är det rätt skönt att vara hemma igen. Jag älskar Sverige mer och mer för varje gång jag kommer hem från en utlandsresa. Borta bra, men hemma är alltid bäst.
Det första som hände efter dagens landning på Landvetter var att chefen ringde och sa att jag fått nytt jobb. Jag kommer inte längre skriva sport, utan tillträder snart som tidningens nya nöjesredaktör. Det är rysligt likt cirkusdirektör, men jag hoppas att jag slipper de värsta clownumren. Det blir spännande hur som helst.
Nu är jag väldigt trött efter en lång dags resa. Ska skriva om Berit, ryssarna och världens fräckaste floormanagar så snart jag hinner. Ni hade önskat att ni var där...
