Med kärlek mot gräset

Det är svårt att förklara varför man håller på ett fotbollslag. Hur man kan blanda in genuina känslor i något, till synes, så banalt som fotboll?

Själv föddes jag i Örgryte. I en liten vaktmästarbostad på ett slott. Sedan dess har det liksom aldrig funnits några alternativ. Jag är Öisare.

I dag harvar laget i divsion 1 södra, långt bort från forna SM-guld. Men likt ett kärleksförhållanden. Det är när man inte riktigt förtjänar att höra det, som orden ”jag älskar dig” känns som mest. Det är när allt känns tungt som man behöver stöttning, inte när det är nedförsbacke.

I kväll rotar jag fram min match-tröja med texten ”Till dybban” signerad Marcus Allbäck. Sen tar jag med mig mina två bästa vänner för att bevittna Örgryte IS – Skövde AIK på Gamla (nya) Ullevi. Premiär i division 1 södra.

För i år, likt alla andra år, så hoppas jag på serieseger. I år, likt alla andra år, tror jag att min kärlek räcker till. Och träffar jag på honom, Byling, ska jag skaka hans hand och högt ropa ett ”Ave Allbäck!” i kör. I stunden av den lyckan får jag också svaret på varför man kan blanda in känslor i något så banalt som fotboll…

…………………………………