Musik, maestro!
Just nu försvinner jag ofta in i musiken. Det är skönt när vissa personer redan har skrivit låtarna man själv hade velat göra. Då slipper man lägga tid på det.
Även om jag är rätt social vid pokerborden och gillar att prata så tyckte jag det var väldigt skönt i Vegas när man ibland kunde stoppa in ett par hörlurar och bara njuta av musik. Det gör mig avslappnad och är ett bra sätt att ladda batterierna. Tyvärr tappar man ibland information när man inte hör hur folk uttalar ”check”, ”raise” och så vidare. Ibland finns det bra tells i rösterna.
Det ska bli intressant att se om Cosmopol någonsin kommer att godkänna en liten i-pod i öronen.
Håkan är en gammal tonårsidol som jag bara inte kan sluta älska. Även om jag känner mig som en 14-årig EMO-tjej med fastklistrade guldstjärnor under ögonen. Falsksång eller ej, hur ska man kunna stå emot sån här popkonst?
