Skam den som ger sig

Går vi tillbaka dit det en gång började föddes Morti den 13:e Februari 1991. Jag fick undercovernamnet Anton på dopet, kändes fine. Jag är en 22 år gammal pokerräv. Satt för ett par sekunder och lurade på ifall jag var 22 eller 23, borde lätt kunna ducka sekunderna av tankeverksamhet. Jag började likt de flesta andra med en sinnesjuk mängd freerolls vid 15 barrar. När jag var 16-17 så spelade jag mer eller mindre poker på heltid. 

Tog det genialiska beslutet att folda gymnasiet efter ett och ett halvt år. Vaskade linjaler, sudd, skolböcker & kondomer. Nu skulle jag tydligen sitta klistrad i min datorstol för att spela poker medans de andra softade runt i skolan. Mitt första riktiga pokernick föddes även i denna vevan, det kontroversiella "mrbrat". Tänker inte sitta här och försvara nicket, men jag var 15 och en halv sköna somrar. Hade väl mest sannolikt precis vunnit första potten som översteg barnbidraget, totalt nedkrökad på två cider. Eventuellt också luktat på min första shot. Precis då fanns det exakt ett nick på hela kartan och det var Mrbrat.

Levde det ljuva cashgame-livet fram till att jag var kring 20, då var det dags att sadla om till tuneringsspelare. Så just nu spelar jag turneringar, även om det har funnits ett par glimtar utav CG-livet i perioder.

I skrivande stund sitter jag med ett nyvunnet simhallsrekord samt självförtroende, därav rubriken. Begav oss ned till Kungsbacka simhall igår vilket f.ö är staden jag huserat i hela livet. Rekordet i rutschbanan var på 4.99 vilket efter ett gäng längder på fartbanan + en dålig rygg sedan wavebreaking Mexiko resan kändes fullt möjligt att slå. Vi är tre vinnarskallar som alla är lika övertygade om att slå rekordet. Första två åken ligger vi kring 5.15ish. Men plötsligt stegar morti fram med en nykalkylerad teknik och tangerar simhallsrekordet på 4.99. Känner givetvis att jag inte fullbordet uppdraget, så springer snabbt upp igen. Tar en orimligt sats, viner ned för rutschkanan, känns i hela kroppen att nytt rekord är på gång. Tittar upp mot klockan innan jag landat i vattnet. Vad i helvete!??! 4.99 igen. Ibland får man sota rejält för snabb viktminsking.

I detta läge finns det inte att mucka rutschkanan. Beger mig upp igen. Samma scenario utspelar sig och jag får för tredje gången irad 4.99. Blir så jävla tiltad att jag går fram till en badvakt och frågar om det går att slå 4.99 för jag har nämligen landat på samma tid tre gånger i rad. Hon frågar om hon skall nollställa klockan. Klockan nollställs. Ryggen värker men nu kan ingenting kan stoppa mig. Mina kamrater åker före, hamnar på 5,05 samt 5.03. Min tur, tar återigen en helt orimlig sats. Landar i vattnet, ber till något och tittar upp mot klockan. Hör ett vrål från mina vänner, 4.96!!!

Börjar traska mot bubblet med ett leende utav Buddhas nåde på läpparna. Lunch på stan avslutades sedan med en lång fifakväll där resultaten uteblev.

Veckans höjdpunkt var givetvis rekordet i simhallen. På pokerfronten så har det varit helt lugnt i veckan. Lyckades nå ett finalbord i Pokerstars Super Tuesday. Ett väldigt tufft bord, där jag fick stångas på brädor som mina kort inte matchade med och fick gång på gång se mig besegrad. I All in situationer var det dock andra bullar. Förlorade en all in på hela finalbordet vilket ledde till en Heads up där slutligen Purecash rättvist segrade. Halv elva på förmiddagen, 20 minuter efter finalbordet tagit slut, var det dags att gå till Lerums tågstation. Hade varit och besökt ett par andra pokerspelare från Göteborg som lagt beslag på den gamle presidenten Eisenhower1s hus. 

Jag går givetvis lite senare än vad jag behöver då jag tror att springet skall hålla i sig hela dagen. Detta fick jag bittert ångra. När jag känner att tiden blir lite knapp så börja jag jogga i vinterkylan. När energin tagit slut så börjar jag gå igen. Ser då det rackarns tåget närma sig stationen. Drar upp ett tempo som jag inte trodde fanns i kroppen längre, hela vägen fram till där tåget skall stanna. Vinkar, försöker le men han åker givetvis förbi och ser inte ut att bry sig jättemycket om mig. Jag faller ner på marken (På riktigt), spottar, snorar och ser nog ut som något i stil med grisen Johann Mühlegg som försörde guldfesten för vår underbara Per Elofsson OS 2002.

Får lov att vänta i en timme på nästa tåg. Taxi sågs inte till så långt ögat nådde. Då jag är en av få kvarlevande som inte använder mobil så satt jag helt enkelt och frös i skiten. I skrivande stund sitter jag tillsammans med en kaffe, två vänner och spelar FIFA. Söndagsgrinden drar igång om fyra timmar. En lunch på stan, eventuellt ett litet besök till solariet är vad som står på schemat tills grinden börjar. Söndagar är kärlek och jag är otroligt spelsugen efter uppehåll sedan tisdags. Paradise hotel är ju ett ämne som ständigt är uppe på tapeten, som Joppe säger bollen är rund allt kan hända. Finns det några andra önskemål om vad jag skall skriva om får ni gärna kommentera.

mrbrat