Tomten är far till alla barnen...
Lite så är det ju i dagens samhälle. Och nej, jag tycker inte att det är hemskt. Bra mycket hemskare då att stanna kvar i ett dåligt äktenskap bara för att man ska. Det viktiga är att hålla barnen i fokus. De har aldrig bett om en skilsmässa, de har rätt att älska båda sina föräldrar.
Jag har lärt mig att inte ångra saker jag upplevt, bättre då att ta lärdom. Och det jag varit med om i livet har gjort mig till den jag är idag. Jag är fantastiskt lycklig idag, hur skulle jag kunna ångra den väg som tagit mig hit?!
Storebrors pappa hälsade på över julen och vi fick många skratt ihop. Vi konstaterade att vår(a) familj(er) utan tvekan är ett ypperligt fall av "Tomten är far till alla barnen...". Med honom var också hans två barn, alltså storebrors två halvsyskon på pappas sida, samt hans nya kvinna. Hon är dock inte mamma till hans barn men har själv en liten dotter. På mammas sida (min sida alltså) har storebror också en halvbror, dvs. Solskenet, och min älskade har två härliga ungar (eller ja, ungar och ungar..de är halvvuxna faktiskt ;-D) som dock inte har några blodsband med något av mina barn. Solskenets pappa är omgift och det lär inte dröja länge förrän även Solskenet får halvsyskon på pappas sida.
Under denna julhelg konstaterade vi alltså att det runt vårt gemensamma barn (Storebror) finns tre halvsyskon och tre bonussyskon i dagsläget. Och fler lär det blir. ;-D Krångligt kan tyckas men jag ser det positiva i det hela. Det finns ju så många fler människor att älska, och som älskar en tillbaka. Det kan ju aldrig vara negativt.
Solskenet är egentligen väldigt lyckligt lottad. Han har mig och min älskade, och han har sin pappa och sin bonusmamma. Alla vill vi hans bästa. Till listan skall också läggas mormor, morfar, farmor, fastrar, farbröder, kusiner och min älskades härliga släkt. Förebilder har han också i Storebror och i älsklingens son och dotter. Tänk..det finns ju så många barn som inte har någon alls att ty sig till.
Pratade med Solskenets pappa idag, och han undrade om inte Solskenet kan vara lite mer hos dem nu innan sommaren (eftersom vi flyttar 5 mil bort då). "Självklart", tillade han, "under förutsättning att han vill det själv."
Jag ska prata med Solskenet och se om han vill. Solskenet älskar sin pappa och han tycker väldigt mycket om sin bonusmamma, men hans funktionshinder gör att det är svårt för honom att byta miljöer. Vi får se vad han säger. Hans vilja styr. För såväl jag som hans pappa och bonusmamma rättar oss efter Solskenets vilja, och vad som är bäst för honom. Barnen är ju liksom meningen med livet. :-)
Solskenets pappa och bonusmamma (Sorry att jag lägger ut en bild där ni blundar, men ni blundar ju fasen på alla bilder..;-D)
Var på utvecklingssamtal med Solskenet häromdagen. Det var meningen att Solskenets bonusmamma skulle följa med (eftersom pappa jobbade) men hon fick tyvärr förhinder. Hon pluggar nämnligen just nu. I alla fall så sa fröken att Solskenet är duktig på matte och att han hänger med bra på OÄ-lektionerna. Idrott, svenska och engelska däremot går sådär. Han skriver inte heller lika bra som sina jämnåriga, men konstigt vore ju det..han har ju en språkstörning. Att Solskenet behöver en anpassad studiefart råder det ingen tvivel om men jag känner mig ändå lugn och trygg just nu, i vetskapen om att han kommer att få det stöd han behöver för att klara sig så bra han bara kan i skolan.
Och nu ska jag packa lite saker. Ikväll bär det av till min älskade igen. Längtar tills vi slipper åka fram och tillbaka. :-)
