Förunderlig äro Aspergers vägar...
För det första så är jag flygförbannad..eller ja, jag har lugnat mig en aning nu. Att åka mellan Kristianstadkontoret och Solskenets skola brukar ta ca 40 minuter. Idag tog det 1 1/2 h, vilket gjorde att jag kom för sent till Solskenets trombonlektion. Kommer man för sent till ett Solsken som har Aspergers syndrom så blir man lätt impopulär.
Med risk för att låta som en överlägsen och smådryg norrlänning; Om ni är så förbaskat rädda för att köra när det snöat...STANNA HEMMA!!
Man behöver inte köra i 60 km/h på 100-väg bara för att det råkar ligga lite snö på vägen! MORR! (med stora attans bokstäver)
Och nu har jag kräkt av mig. Go och glad, kexchoklad. (Vore gott, by the way).
Nåväl, när så Solskenet lugnat ner sig och spelat klart satte vi oss i bilen för att åka hem. När vi åkt en bit sa Solskenet: "Såg du att tomten lyste?" varpå jag givetvis undrade vilken tomte han pratade om. "Ahmen, tomten där borta vid det vita huset." muttrade Solskenet varpå jag svarade: "Nej, det såg jag inte. Jag ser inte detaljer lika bra som du."
Jag försökte förklara för honom att hans Aspergers gör att han har en förmåga att se detaljer som jag inte har. Han tittade oförstående på mig, flinade lite om än aningen skeptiskt och sa: "Så du menar att du exempelvis inte kommer ihåg det där konstiga trädet i den skolan du gick i?!"
"Trädet?!" Jag minns inget träd!
Efter det satt Solskenet tyst och funderade ett bra tag..sedan såg han på mig lite överlägset, log och sa: "Mäh, du minns inte mycket du.."
Och det enda jag tänker är..vilket träd?! Tänk så förunderligt det är, tänk så många detaljer han ser och så många detaljer han minns. Det är minsann inte dåligt det.
Lappkärring på promenad med Bulan och Rocky..
PS. Vill någon ha körlektioner i halkkörning så hör bara av er!
