1 dm långt skärsår i låret...
Satt och stirrade på datorskärmen på kontoret idag. Ni vet sådär man gör när man har så mycket att göra att man blir handlingsförlamad. Eller är det bara jag som är sådan?
I alla fall så väcktes jag ur min koma av att telefonen ringde.
-Ja hej. Jag heter Pia och är sjuksköterska på Storebrors skola..
-Jaaahapp, vad har han nu gjort..*suck*, sa jag men entonig röst. Undrade i efterskott vad hon tänkte om mig. Undrade om hon tänkte att jag var en ovanligt empatilös mor?
-Jo, storebror har kört benet genom en glasruta och skurit upp ett ganska fult sår i låret. Det är inte så jättedjupt men en dm långt och ganska brett. Vi åker till vårdcentralen nu.
-Mår han bra annars?
- Öh, joo.
-Jaaajapp, ja..jag kommer väl om en 45 minuter sådär. Har en bit att köra.
-Okej..eeh.
Är jag känslokall?
Nej, på intet sätt.
Jag är bara luttrad.
Under sina 15 år har storebror hoppat genom glasrutor MÅNGA gånger. Han har skurit av sig fingertoppar, brytit nyckelben, slagit hål i huvudet x antal gånger, skrapat sönder armar, händer, ansikte och ben minst lika många gånger.
Storebror är en vandrande katastrof. Jag är van att sjuksystrar ringer. Och jag har lärt mig att så länge det är sjuksyster som ringer så är skadan inte livshotande. Vore den det vore det någon annan som ringde.
Ser ni, jag är ganska logisk jag också. Precis som Solskenet.
Och trots att jag nu måste betala en sabla glasdörr så måste jag säga att jag inte skulle vilja byta ut mina ungar för allt i världen. Vare sig mitt logiska lilla Solsken eller Klumpeduns storebror. De är mina drular..och jag älskar dem gränslöst!
Min älskade store klumpeduns!!
Hur det gick med såret?
Tja, det ser inget vidare ut. Och ärret kommer att bli riktigt fult eftersom Storebror VÄGRAR att låta någon sy. Det är en omöjlighet att försöka övertala honom. Han får stå sitt kast och leva med minnet av glasdörren resten av sitt liv. Han ska vara i stillhet en tid framöver vilket knappast är någon match för en kille som mer än gärna skulle leva sitt liv framför datorn.
- Han ska vara i stillhet, sa sjuksystern.
(-Är han mer i stillhet än han brukar vara så sover han, tänkte jag. Men jag sa inget.)
Och vad mer..
..han har lärt sig att man öppnar dörrar med händerna!!
