Memory lane... Det var bättre förr ;)
Magdas goodiebag har gjort under för livepokervärlden i Stockholm det är en sak som är säker. Tack vare den har en massa tjejer vågat söka sig ut och spela liveturneringar och det är lika härligt varje fredag som dessa brudar dyker in för att spela turneringen. Vid ett tillfälle så var vi uppåt 16-17 stycken med vilket är bra många fler än de 5% som brukar utgöras av tjejer (om ens det).
Ikväll hängde jag på Nollis, Eva och en massa andra sköna tjejer till Indiern för lite middag innan fredagsturren på Söder. Jag har träffat många av dom vid borden men inte fått chansen att snacka så mycket eller lära känna dom men idag blev det ändring på det. Supergoa allihopa och roligast var att flera av dom läser mina bloggar och hade full koll på såväl Knorfen och mina galna resor. Det slog mig när vi satt där och snackade hur konstigt det är egentligen att folk har full koll på en själv medan man själv inte har en aning. Undrar om det kan ge tells vid ett pokerbord också? Eller vänta förresten. Ingen som tar mig speciellt seriöst ändå så mycket som jag flamsar och tramsar (men låt er inte luras alltför mycket för jag är inte helt clueless *s*).
Tack alla tjejer för några trevliga timmar. Det gjorde min kväll helt klart!
Samtidigt har en massa av mina "internationella vänner" tagit sig till Bahamas. Även om jag är glad att jag slipper åka så finns det några saker som jag saknar nu när man inte åker dit den 3 januari (exakt samma datum varje år...). Jamba juice. Känslan och lukten när man kliver in på Coral Tower för att checka in. Nyfikenheten över vilka som ska sitta där och mumsa på en Bahama Mama i baren nedanför receptionen. Den första kvällen som alltid spenderas sjukt jetlaggad och dagen därpå när man vaknar innan tuppen och hänger på låset till den magnifika frukostbuffén. Den första dagen som oftast spenderas med att man är lite småtiltad över att det inte riktigt är solväder och istället spenderar dagen med att promenera runt och fota alla fiskar och hajar man fotat minst tio gånger innan och sedan avslutar hela alltet med en smarrig middag uppe på MESA Grill i Cove-tornet.
Sen kan nog spelarfesten på Bahamas vara den bästa pokerfesten som arrangeras varje år. Den slår till och med Vegasfesterna. Sköna uppträdanden av världsartister, fri mat i mängder, fri bar och ett gigantiskt dansgolv. Kvällen avslutas alltid på nattklubben Aura och sedan ett stopp vid Black Jack-borden för att raila alla stora namn när de har sin lilla show (senast var det Erik Adielsson, Wiliam Thorson och Nelly...slå den sköna trion om ni kan). Just det glömde att berätta att någon Playmate och Joe Cada tätt omslingrandes även de railade bordet.
Samma kväll som detta hände hade vi hängt inne i VIP-sektionen på festen med bland andra Slash från Guns n Roses och Adrian Grenier (Vince från Entourage) bland andra. Det var verkligen en sjuk kväll som jag troligen aldrig kommer att kunna slå i mitt liv. Då kändes det inte något märkvärdigt. Det var väl inga konstigheter att sitta där och skämta med Slashs fru att han höll sig nykter och bara drack vatten samtidigt som vi andra skålade i skumpa och att Adrian stod där med en grogg i handen samtidigt som jag var helt stuck på Entourage.
Jannicke och Mad nere i marinan på Paradise Island
Slash i välgörenhetsturneringen
Jag och Adrian Grenier
Skönaste gänget ever på Bahamas 2010
Supergoa hosten Michelle och Mats Sundin
Backgammonlegenden Paul Magriel visar sitt bästa pokerfejs bredvid Ivey ;)
På nattklubben Aura 2009 - jag tillsammans med Neil Johnson och durrrr
Ännu ett skönt gäng. Sami "Larz Luzak" Kelopuro, min favorit Mad och William
Kreditkortsroulette med norrmännen. Alla la sina rumsnycklar och sen drog de ett efter ett. Sist kvar fick betala och notorna när 20 pers som ätit och druckit på en snordyr restaurang svider nog till och med för en highroller... Här tror jag att Andreas Hagen försöker göra en deal med Pål då de var några av de få kort som var kvar *s*
Även om jag inte älskar Bahamas av flera anledningar (sinnessjukt mycket jobb för oss som är där att rapportera och man hinner inte mycket annat) så är det definitivt ett resmål som jag skulle åka till som spelare. En av de turneringar med absolut bäst värde och om man åker ut är man trots allt på Paradise Island med femstjärniga restauranger, om vädret tillåter kan man bada och sola dagarna i ända och hela atmosfären skriker semester vilket väldigt få pokerresor gör (tyvärr).
Kommer säkert lite mer gamla storys från Bahamas under veckan. The good old days. Undrar om det någonsin kommer att bli så roligt på touren som vi hade det för typ 3-4 år sen? Jag pratar verkligen inte bara om festerna - de var en så liten del men självklart där allt galet hände - utan om hela sammanhållningen. Vi var verkligen som en stor kringresande familj där man bara mådde bra. Man åkte iväg och gick in i en liten bubbla där inget förutom just där och då existerade. Idag är det en helt annan femma. Mer jobb. Handlar inte bara om att jag blivit mamma igen. Många av de som var med då har slutat åka runt. Vissa har börjat pyssla med annat. Några är väl gula antar jag och även om det finns många "grupper" som åker runt så är det inte alls samma sköna sammanhållning som det fanns då.
