Var är engagemanget?
14 personer var med i Omaha-SM igår! 14 personer!!! Deltagarsiffran är bland det värsta jag hört men efter att man meddelat att det inte blir någon dag 1a och 1b (att det var någon som ens trodde det från början...) så var det väl föga förvånande. Hur som haver så har vi en Omahamästare och det är ingen mindre än allas vår Crippo aka Christer Larsson. Mannen. Myten. Konceptet. Det finns inte många jag hellre skulle se som SM-vinnare än han. Frågan är om hela vinstsumman redan spenderats på whisky i baren?
Crippo tillsammans med Olof Thorson på någon fest i Tallinn under SM för några år sedan...
Christer var en av de första jag lärde känna i pokersvängen och jag har haft några extremt roliga kvällar tillsammans med denna man. Han bjuder alltid på skratt och är lite smått galen. Grattis Crippo fan va du är bra!
Var är SVEPOF?
Sen kan man ju fråga sig var SVEPOF håller hur nere i Riga? När prisutdelningen på kvällen för Omahan hölls fanns inte en enda från styrelsen på plats för att gratulera eller ens ge vinnaren lite blommor. Ärligt talat? Ryktet säger att Murat hade släntrat in någon halvtimme senare fortfarande helt ovetandes om vem som var vinnaren. Jag gillar Turken. Och faktum är att jag gillar alla som sitter i styrelsen för förbundet. Alla är skitbra människor men de gör tyvärr ett uruselt jobb som styrelseledamöter. Visst. Det finns inga pengar att jobba med men se till att lösa det problemet då. Det lär knappast komma en donation från någon så länge man gör ett dåligt jobb. Det lär knappast trilla in pengar av sig självt. Klubbarna står väl knappast på kö för att signa upp medlemsskap? Hur gjorde Ken och ligan när de drog igång förbundet? Jo de jobbade ideellt för att sedan bygga upp ett kapital och ett förtroende för att sedan jobba vidare med det. Dessa pengar har man satt sprätt på (ingen skugga på sittande styrelse för de var slut innan dessa kom) och nu finns det ingenting kvar. Miss i planeringen? Ja. En ursäkt? Nej.
Gör något!
Jag som kommer från en bakgrund av ganska mycket ideellt arbete har också lite svårt att se hur man kan stå med armarna i kors och göra ingenting. Att ändå inte försöka göra sitt yttersta. Mitt första styrelseuppdrag hade jag för Hiawatha Bridgeklubb när jag var 13 (!!) år gammal. Sen fortsatte det med olika styrelser inom bridgen och olika klubbar och innan pokern satt jag i backgammonförbundets styrelse. Jag har fått två stipendier för mitt arbete inom bridgen och för mitt engagemang. Det var så man fick uppskattning där. Det fanns aldrig några pengar att plocka ut någon lön för men klubbarna/förbundet funkade ändå. Är det inte märkligt? Är det bara för att pokern i sig har så mycket pengar att röra sig med som ingen vill jobba för den goda sakens skull? Nä det är dags att ta ett krafttag men tyvärr så tror jag inte att någon i sittande styrelse har något förtroende kvar från någon. Trots sin kompetens som enskilda individer så finns det noll respekt kvar för deras arbete. Frågan till nästa årsmöte blir helt klart att antingen lägga ner allt eller tillsätta människor som är villiga att slita stenhårt för att på sikt kunna göra något riktigt bra för pokersverige!
