Lucky charm!
När Mio låg i magen sprang jag som en gud i turneringarna så när jag hittade hans napp i jackfickan på vägen till fredagsturneringen igår så var det självklart att denna skulle få vara min cardprotector. Snacka om en "lucky charm". Jag vann hela alltet och det bästa av allt var att jag aldrig tvivlade på att jag skulle vinna. Det kändes så redan efter ett par nivåer. Jag var aldrig chipleader men jag vann några avgörande potter och med tre kvar lyckades jag dubbla och resten var historia.
Det är så härligt när man känner att man vågar spela sitt spel. Jag var lite ringrostig efter fyra månaders uppehåll så de första tre turneringarna jag spelade de senaste veckorna lät jag rädlsan av att åka ut sätta stopp för min intuition. Jag visste att jag förmodligen ledde men vek eftersom jag var rädd. Igår lade jag all sådan känsla åt sidan och spelade mitt spel. Det var så härligt. Allt satt. De få coins jag spelade (var aldrig all-in själv dessa gånger) vann jag nästan alla men det var inte de potterna som var avgörande. Det var de potter jag vågade spela mot mina "spöken".
Under alla år i livepokervärlden i Stockholm har man lärt känna de flesta. Vissa har man mer respekt för vid bordet, andra inte men det beror inte alltid på att personen i fråga inte är en duktig pokerspelare. Jag har haft mina spöken och ett av dessa är Phid. Jag respekterar honom högt som pokerspelare och vet att han alltid sätter mig på prov. Istället för att undvika honom så valde jag denna gång att gå upp mot honom. Jag vågade och vann en jättepott på 170k med average 50k. Det var en så härlig känsla.
Hade ett mycket underhållande bord med bara "locals". Bord nummer sex i en turnering på Söder är lite magiskt. Det är finalbordet. Här brukar många av de bästa spelarna sitta (nu tror jag iofs det är för att man vid bordslottningen kan se vilka seating-lappar som är bord sex och många rutinerade därför väljer detta bord). Denna gång var det legender som JanC, Linkbritt, Turkosh, Marcus... Inte det lättaste motståndet ska meddelas men desto flera skratt. Jag älskar att ha roligt när jag spelar och det hade jag från första till sista handen igår. Att jag vann var bara grädden på moset och den lilla blå nappens förtjänst alla gånger ;) Tack Mio!
Nej nu måste jag fortsätta översätta denna bloggpost. En helt fantastisk blogg om hur PokerStars-blogg föddes och har utvecklats genom åren. Jag kom ju in först när den var två år gammal men det är så himla roligt att minnas tillbaka hur det var då och Brad Willis skriver riktigt underhållande! Jag kommer att skriva något liknande men med en svensk touch under början på nästa vecka så håll utkik i svenska Starsbloggen!
