Inget Vegas känns som en befrielse
Jag trodde faktiskt att jag skulle börja bli lite smått panikslagen och ängestfylld ungefär nu eftersom detta är tiden då jag i sex års tid packat väskan och dragit till sandlådan Las Vegas (2008 var jag dessutom där i åtta veckor) men vet ni vad? Det känns skönt att jag inte ska åka dit. Det känns som en befrielse att faktiskt få vara hemma en hel sommar med eller utan sol. Trots att regnet öser ner utanför fönstret när jag skriver det här så finns det inget som skulle kunna få mig att vilja byta från det här mot Vegas just nu även om jag vet att alla ni som ska dit kommer att ha riktigt riktigt roligt!
Den största anledningen till att jag inte saknar Vegas är självklart inte alla roliga fester, härliga människor och shoppingen utan jobbandet. Att vara på Rio typ 14 timmar om dagen. Att gå runt i dessa lokaler som skulle kunna få vem som helst att vilja lägga in sig på psyket efter för lång vistelse...brrr...jag mår illa av bara tanken. Dessutom blir jag så lack på att de för tredje året i rad snackade om att flytta till Ceasars men även i år blev så inte fallet och jag är inte det minsta förvånad för de är så fulla av skitsnack. Sen vet jag hur Valterego och de andra som är där och rapporterar kommer att bli sååå arga en vecka in i Maineventet. Hur de plötsligt blir utslängda från spellokalen och inte längre kan göra sin rapportering fullt ut utan förvisas till en rail som är så långt borta att man knappt med kikare skulle se korten på bordet.
Nej. Svensk sommar FTW men alla ni som är där får se till att ha riktigt jädra skitroligt för det vet jag att man kan ha bara man slipper åka dit och jobba *skratt*.
