Så j-a kul Sami!
Sami Kelopuro har jag känt ganska många år nu. Jag minns så väl när han började spela på livescenen. Det var tider då finnarna rockade fett och bjöd på absolut galnast fester (när dom inte hade fullt upp med att spela av varandra pengarna på Kinapoker) med Ilari (Ziigmund) i spetsen. Så kom den unga och blyga Sami. Han såg inte mycket ut för världen och innan jag fick veta vem det egentligen var hade jag nog misstagit honom för en av alla unga internetkvalare som dyker upp ett par gånger och sedan försvinner igen.
Sami har hängt med "vårt" gäng rätt mycket senaste åren. Med vårt menar jag den norska och svenska samlingen människor som rest ihop mer eller mindre varje månad året om från Norge och Danmark. Sami kan inte svenska till skillnad från många av de andra finnarna på touren och fick ständigt sitta och lyssna på svensk/norska och jag vet inte hur många gånger jag bett honom om ursäkt över att vi varit så tråkiga och försökt översätta. Oftast var vi rätt duktiga i början med att översätta men efter några drinkar blev det värre och jag minns, speciellt på Bahamas, hur evinnerligt trött han var på oss allihopa (kanske mycket också på grund av att vi alltid hängde på hans och Örjans rum och gjorde gastronomiska roomservice-beställningar).
Sami och Durrrr på nattklubben Aura på Atlantis (Bahamas)
Jag minns också när Sami, för ett par år sedan, gick långt i sin första EPT någonsin. Jag minns hur han hade jättemycket marker när det började närma sig finalbord och hur mycket av hans orutin när det kommer till livespel satte krokben för honom då och hur besviken han var när han åkte ut på 12:e plats.
Sen fick han chansen igen. I Monte Carlo förra året. Åh vad jag hoppades på honom då. Nästan ännu mera. Jag visste hur besviken han varit året innan och hur gärna han ville ha en liveklonk. Han sa att det betydde så mycket mer än alla cashgames i världen. Det gick inte att jämföra berättade han. Dessutom ville jag så gärna ha honom på finalbordet då han var min enda nordbo kvar i turneringen och jag minns att jag blev lika besviken som Sami själv (nåväl inte ens i närheten men ni förstår vad jag menar) när han åkte ut på...12:e plats...
Men så igår. Jag satt och spelade en liveturnering och på bordet jämte mig satt en hel hord och följde våra svenskar på vägen till finalbordet. Efter att sköna el_klonkador åkte ut så fanns det självklart ingen jag önskade skulle vinna mer än just Sami. Jag visste hur mycket det skulle betyda för honom. Jag åkte ut på femte plats i turneringen till slut och när jag åkte var de fortfarande heads-up men när jag kom hem och loggade in på facebook stod det där...det jag så mycket hade hoppats på:
Grattis mannen! Så sjukt roligt!
