Älskade San Remo
Efter på tok för få timmars sömn begav vis oss ut till Arlanda i ottan imorse för att åka ner till Nice. Jag blev förvånad över att det var så många svenskar med som det var med tanke på att turren började redan idag men de flesta hade nog tänkt som oss att det är skönt att komma en dag senare när man faktiskt kan ;) Brolin, Mattsson, Johnny Dollar, Linkan, Tureniec och Storåkers var alla på samma flyg. Tureniec och Johnny drog nitlotten och hamnade på varsin sida av en skrikande unge (som skrek nästan hela vägen dessutom). "Jag som hade tänkt att sova", muttrade Micke lite vid bagagebandet. Jag förstår honom.
Linkan hade varit proffsig och bokat transport till oss redan så när vi kom fram stod där en lång och ståtlig man och väntade med skylt och hela kittet. Dessvärre var ståtlig också det enda han var. Inte sett på maken så otrevlig människa.
Till slut var dock både skrikande ungar och otrevliga chaufförer ett minne blott. Vi var framme i den härligaste staden som finns. Solen hade precis tittat fram bakom regnmolnen och värmen slog emot oss när vi hoppade ur taxin en bit från hotellet (för självklart kunde inte tomten köra hela vägen fram). Vi checkade in på nöthotellet Nazionale där de är hur mysiga och trevliga som helst och läget kunde knappast vara bättre där det ligger vägg i vägg med kasinot.
Efter att ha lämnat av väskorna gick vi genast bort till Argentinaren för att äta. Vår favoritservitris var självklart på plats och frågade direkt "where's Stefano" (Mattsson). Snacka om att den lite dryge norrlänningen gjort intryck på henne *hihi*.
Martin och Linkan
Jag, Dollar och Ali
Efter en fantastisk måltid gick vi upp till kasinot för att kolla in spellokalen och jag för att hälsa på alla som var där. "Tror du vi kan gå två meter nu utan att behöva stanna?", suckade till slut Martin efter att jag stannat och hejat på den tionde personen. Så underbart roligt att träffa alla efter att inte ha varit på ett par EPT:er. Det är ju inte bara mina jobbarkompisar. Många är ju väldigt nära vänner efter alla år som vi rest så mycket tillsammans.
Ledde turneringen efter knappt fyra nivåer gjorde ingen mindre än Roger Spets! Sjukt roligt! Hoppas att han håller i. I övrigt var det inte jättemånga roliga svenska ansikten i lokalen förutom Wiggen, Martin Jacobsson, Viktor Blom och ett par andra. Hoppas det är bättre imorgon. Roligt att se att det var så många med idag. Det var cappat på 800 totalt men verkar bli fler än 1000!!!
Nu blir det någon timmes slappande på rummet och sen tänkte jag gå och kolla till grabbarna som spelar borta på fina hotellet Royal. Snackade med Calle och var tydligen bara en massa favoritgalningar.
Just det! Blev intervjuad av söta Johanna på Prosharks. Resultatet kan ni se HÄR. Eftersom internet är så segt här så har jag ingen aning om hur det blev men håll till godo ;)
