"Vill du ha öronproppar till dina värktabletter?"
"Vill du ha öronproppar till dina värktabletter?", frågade sköterskan när hon kom in i förmiddags. Jag har legat på Sös sedan i förrigår natt av något outgrundlig anledning. Eller nja, outgrundlig och outgrundligt. Det var med största sannolikhet en sån där härlig sten som bestämt sig för att göra en liten sorti genom urinröret och det gör precis så ont som det låter.
Jag hade sådan lyx till att börja med. Eget rum, världens gulligaste sköterskor som passade upp mig konstant och jag blev faktiskt förvånad över att maten till lunch igår faktiskt var god. Dock var detta bara något tillfälligt för när middagsmaten serverades så var den precis så där oätbar som den ska vara på sjukhus (du ska bli mätt men det ska inte vara gott för du ska inte vilja vara kvar). Samtidigt som jag igår låg och kämpade med mina krämpor låg jag och följde CC-Eva på Facebook. Hon låg ett par våningar under mig och födde ut en underbart söt liten pojk. Jag tyckte att jag var proffs på att liverapportera men den här tjejen gjorde det under sin förlossning! Sjukt imponerad!
I förmiddags blev jag av med mitt singelrum till förmån för en tjej med bebis. Jag som inte hade sovit mer än ett par timmar totalt under hela natten. Jag som hade planer på att försöka jobba lite från sjukhussängen varvat med att sova i mitt lulliga rus på de droger man stoppade i mig om vartannat. Det var inte en tyst minut inne i rummet från det att jag kom tills det att jag bönat läkaren om att få åka hem istället för att stanna kvar. Det var strax innan läkaren kom som min sköterska frågade om jag ville ha ett par öronproppar samtidigt som mina värkpiller *s*. Kan meddela att dessa inte hjälpte ett skvatt.
Så snart jag blev utskriven kom svägerskan Mariela för att hälsa på och vi passade på att gå ner och titta till det lilla underverket på BB. Eftersom jag inte riktigt är förmögen att gå ordentligt (och den långa vägen till huvudentrén) för tillfället så fick det bli improviserad present till den nya familjen. De fick helt enkelt ärva mina fina rosor och lite av innehållet i påskägget som sambon och sonen kom med igår (ja vi vet att det är en månad kvar tycker det var enormt gulligt ändå). Det är tanken som räknas? Eller? ;)
Nu blir det till att lägga det där med "fredagsmyyyyys" åt sidan och försöka läsa ikapp allt jag missat från Saalbach och finalbordet av EPT:n. Satt igår och höll tummarna för vår svensk Hasse Erlandsson via mobilen men tyvärr åkte han på 13:e plats :( Sjukt bra insats. Trist att det inte räckte hela vägen bara!
