Floppar kunde inte intressera mig mindre...
Sitter med laptopen i knät som nästan alla andra vardagseftermiddagar. Surfar runt lite i hopp om att hitta något roligt att skriva eller ha åsikter om. Japp där hittade jag det. Ett inlägg som var skrivet till mig av någon som jag personligen älskar att läsa. Dybban önskade mig lycka till med boken. Jag läste igenom hans inlägg och konstaterade återigen att detta kan ha varit att ta sig vatten över huvudet för det kommer inte att bli lätt. Jag kommer att frusta och pusta både en, två och förmodligen tio gånger innan jag ens börjar se ett ljus i tunneln men som jag sa till Dan idag. Jag behöver en utmaning. Det jag gör idag gör jag i sömnen. Det utmanar mig inte alls. Äntligen har jag fått något att sätta tänderna i.
Vid lunch idag träffade jag upp herr Glimne i egen hög person på ett fik mitt på drottninggatan. Inte nog med att han blev min inspirationskälla efter sin artikel i Poker Magazine. Nu fick han även agera bollplank. Det sprutades idéer och diskuterades om huruvida boken ska bli i romanform eller ej. Resultatet och vad vi kom fram till? Det får ni se när den kommer ut på hyllorna. En sak är dock säker och det är att den kommer att göra det om jag så ska behöva ta ett års permission från allt annat. Tack snälla Dan för alla tips och råd och inte minst en mycket trevlig fika!
Dan har slagit på stort och köpt sig en sprillans ny smartphone, det var på tiden då den förra han hade var en telefon som han ägt sedan innan vi lärde känna varandra för cirka sex år sedan.
Min glädje och ambition efter fikat med Dan och efter att ha läst Dybbans blogg försvann dock aningen efter att ha läst vissa personers kommentarer i nämnda blogg. Den ena (som ändå känt mig så pass länge för att ha en så felaktig uppfattning) framställer mig som en clueless bimbo som bara har storys från när jag och William festat ihop och lite korta turneringsreferat. Den andra tycker jag har hybris för att jag ärligt vill påstå att jag umgåtts mer i såväl internationella som svenska pokerkretsar än de flesta andra. Med tanke på att jag inte kallar det att umgås för att man sitter vid samma pokerbord eller på samma middag och diskuterar händer. Jag tror inte det är många som faktiskt lärt känna pokereliten på ett så pass privat plan som jag gjort. Kanske för att jag är totalt ointresserad av floppar, värdebetar och snygga läggningar. Det skriver jag om för att det är mitt jobb. När jag inte jobbar vill jag prata om allt annat än poker vilket är något de flesta jag känner i pokervärlden verkligen uppskattar. De flesta är nämligen precis lika ointresserade som mig att snacka poker över en god biff och en flaska rött tillsammans med lite goda vänner.
Ni som har en massa åsikter om huruvida boken blir bra eller inte är välkomna att börja sågningen så snart den är klar. Tills dess kan ni väl bara hålla snattran och sluta vara så j-a svenska?!
