Som en kriminell...
Med tunga steg klev jag innanför dörren vid sidoentren här på kasinot. Jag passerade ett par vakter och försökte mitt bästa att inte se dom i ögonen för att slippa avslöja mig själv. Framme vid id-kontrollen höll jag väskan i ett järngrepp under armen och bad till gud att man inte skulle be om en visitering. Så snart hon släppt förbi mig gick jag med bestämda steg nedför trappan och skyndade mig så fort jag kunde bort mot spelanläggningen och gjorde mitt bästa för att undvika ögonkontakt med någon av alla säkerhetsvakterna på bottenvåningen.
Framme i pressrummet slår jag mig ner vid min dator, tar upp väskan i knät och plockar upp min nygräddade chorizo foccaia och tar en stor tugga. Ja. Det var värt det den här gången också. Matsmugglingen alltså.
