Får man göra vad som helst för att vinna?
Jag har blivit inbjuden till en paneldebatt på Rudbeckianska gymnasiet i Västerås på torsdag. Det är i en kurs som heter Etik och livsfrågor som man har bjudit in representanter för stora idrotter och även poker. Det ska bli riktigt roligt och jag är enormt smickrad att ha blivit tillfrågad men även glad då jag hoppas att jag kanske kan få påverka dessa 60-70 ungdomar som är i 17-18 års ålder att se på poker med ett annat perspektiv. Inte försöka skönmåla det utan ge dom en "verklig" syn på vad poker egentligen handlar om. Hur mycket engagemang och tid man måste lägga ner för att verkligen lyckas.
Rubriken för debatten är "Får man göra vad som helst för att vinna?" och jag sitter här och funderar på lite viktiga aspekter att ta upp. Poker har ju alltid haft en smutsig stämpel på sig men på senare år har det blivit mer rumsrent men det är långt ifrån så rumsrent som jag själv gärna hade velat men jag tror att vi är på rätt väg.
Poker anses som lite ballt och lite farligt. Många har nog illusionen att det är lättförtjänta pengar medan den insatte vet att detta är långt ifrån sant och framförallt sedan några år tillbaka då till och med "fiskarna" har blivit bra mycket duktigare och bra mycket aggressivare. För fem år sedan kunde man läsa var och varannan dag om hur folk gått och blivit pokermiljonär över en natt och på den tiden var det lite så. Idag är detta bara ett drömscenario och många hinner vara nere på botten flera gånger innan det verkliga genombrottet kommer.
I gemene mans ögon så är det nog fortfarande inte ett helt ok sätt att försörja sig på. Att vara yrkesspelare anses fortfarande inte som ett "riktigt" jobb. Jag vet till exempel hur några vänner har det. De har nyligen fått barn och har börjat kolla på dagisplatser och börjat snacka med sin stadsdelsförvaltning. Hon är helttidsarbetande och han är pokerproffs men när det kommer till att få dagis så vill man jämnställa detta med att han skulle vara arbetslös. Man tyckte där att han kunde ta barnen på dagarna förmodligen med uppfattningen om att han ändå inte har "ett riktigt jobb". För den som är insatt så vet vi ju hur många timmar man faktiskt måste spela och att man måste betrakta det som vilket jobb som helst. Det är inte så lätt att man sätter sig i två timmar om dagen, spelar bra poker och tjänar ihop till en månadslön. Jag skulle vilja jämföra det med ett jobb där man jobbar för provision men där man, om man har otur, till och med måste betala för att jobba. Detta jämnar självklart ut sig på en månads tid om man spelar tillräckligt mycket och är tillräckligt duktig men då krävs det också att man lägger ner så pass många timmar som det behövs.
Så på torsdag ska jag sätta mig på tåget och åka till Västerås för att först luncha med Valterego och sedan åka bort till skolan och jag börjar faktiskt bli lite nervös men är främst taggad. Jag hoppas att jag kommer att kunna tillföra mycket i denna debatt och få dessa skolungdomar att se lite på poker med nya ögon men även höja ett varningens finger för att så få som möjligt ska hamna fel i "jakten på lycka".
