Ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja
*hopparuppochner*
William och Johan tog sig till finalbordet!!!! Detta är mer än jag hade vågat hoppas på när dagen började. När William för första gången på två dagar var all-in med alla sina chips med Q8 på Q86-flopp mot AQ höll jag på att krevera av nervositet. Turn var en sjua och det enda jag tittade på var skärmen ovanför tv-bordet. Jag tänkte inte ens på de 200 personerna som var runt mig på railen (jag stod mellan borden bredvid turneringsledaren) och när river kom en åtta skrek jag rakt ut. Jag skojar inte. Alla började skratta, så även jag och turneringsledaren. Det är en sån fantastisk känsla som sprider sig i min kropp när jag är nervös och någon jag känner väl går bra. Det är en bättre kick än när jag själv vinner en stor pott eller går långt i en turnering. Nog blir jag glad men delad glädje är än bättre.
Det ska bli såååå roligt imorgon. Det är nästan som för ett år sedan när Wille kom på FT i San Remo. Då kändes det likadant. Eller som när en annan kompis från Varberg gick långt på CC under Christmas Poker Week. Då kunde jag inte ens äta för jag var så nervös hela finalen.
Imorgon är det dock inte bara William och Johan jag håller tummarna för. Även Tessan och Alcazar. De ska ju stå i Globen och uppträda i mello finalen. HEJA HEJA HEJA!!!!
Kan det bli dubbelklonk? Det vore en dröm som gick i uppfyllelse!
