Fyllepoker eller nolltolerans?
Ja nu är det väl knappast så hårt vi ska dra det men en säljande rubrik är ju aldrig fel ;)
Läste och begrundade Hasse Eskilssons ord i senaste artikeln på Aftonbladet. Jim Baas bad mig även kommentera lite kring det och det fick mig att tänka efter. Vad är rätt och vad är fel? Finns det några rätt eller fel här? Jag gillar Hasses inställning till poker och jag respekterar honom mycket för det. Jag å andra sidan är nog lite av den "nya" skolan och tar inte lika hårt på det. Med Det menar jag att festa före en turnering istället för att ladda upp. Ofta handlar det inte ens om att prestera i turneringarna när man är sponsrad utan att vara en bra reklampelare och då är en av de saker man ska vara bra på att mingla med folk, göra sig poppis och delta på diverse jippon och fester. Sen ska man se till att få exponering och hamna i media. Detta är minst lika viktigt som att spela bra poker. Ja du kan ju inte gå helt resultatlös men se på många av festprissarna...nog har de en hel del bra resultat bakom sig trots allt.
Jag är väldigt liberal som person. Jag dömer mycket sällan människor och jag lever lite efter mottot att det inte finns rätt eller fel utan bara konsekvenser av ens handligar. Jag tycker inte om att läxa upp utan vägleder och stöttar hellre. Jag kan se en vän göra samma misstag tio gånger i rad men ändå stå där lika käck och stöttande den tionde gången. Jag är likadan i min sons uppfostran. Jag försöker hellre leda honom till egna beslut än att säga åt honom vad han får och inte får göra.
Jag kan bara utgå ifrån mig själv och jag skulle lätt kunna festa före en turnering eller komma rätt sliten och trött så länge jag är på bra humör och i rätt sinnesstämning. Så länge jag är det vet jag att det kommer att gå bra, om inte går det alltid käpprakt åt skogen. Detta fick jag erfara i Vegas när jag spelade alla sidoeventen i somras. Då umgicks jag mycket med några få personer. En av dessa gick mig på nerverna och stressade upp mig något så vansinnigt att jag var redan i dålig form när det startade och var ute innan nivå tre i samtliga turrar som vi åt frukost tillsammans innan. Samma person lyckades få min pokeragent att få ett nervöst sammanbrott på bara två minuter när vi sprang på varandra när Lasse äntligen var där för att ge mig all support han kunde.
I den jag gick långt i hängde jag bara med Danny Ryan. Vi snackade i pauserna, skrattade lite, gick iväg och tog en drink och åt middag på den långa pausen och rakt igenom var det "god stämning" och jag gick långt. Han likaså. Dag två var jag i samma bra stämning första timmarna och ledde med typ 65 spelare kvar. Sen kom en person (samma som stycket ovan) fram och jinxade mig om man vill tro på sånt (sa åt mig att jag kunde inte sitta med benen i kors på stolen för att inte blodet flödade som det skulle och tvingade i mig två flaskor vatten i pausen plus att jag skulle få höra info om alla spelare denne spelat mot som var kvar...jag blev bara stressad och nervös). Jag åkte som 48:a. Visst var det på oflyt men kanske hade jag spelat annorlunda och jag vet att jag på grund av stressen efter pausen gjorde en syn som jag borde ha tänkt till på en extra gång.
Detta kanske för er låter helt utflippat men det är så jag är. Nu är jag inte sån som tror på att man får en magkänsla och "vet" att min A5 i hjärter kommer att få färg eller några sådana dumheter men med rätt känsla och i rätt stämning har du lättare att läsa dina motståndare, ta dom på pulsen och få ur viktig information. För mig funkar det oavsett om jag är bakis och skakis eller utvilad och pigg som en lärka. Vet inte hur ni andra är.
Vad tycker ni? Är det omoraliskt och respektlöst att dricka i samband med turneringar? Är det fräckt mot sin sponsor? Debattera! Ha åsikter! Detta är en sjukt intressant ämne
