Jetlaggad och klar
Äntligen framme i sandlådan!!
Vad hände? Innan vi reste hit så förvarnade jag resesällskapet att jag skulle sova precis hela tiden. Det gör jag ju alltid. Men så igår var ingen vanlig resdag. Jag brukar för det första alltid vara i god tid. Detta på grund av att jag har gräddfil på det mesta (eller har och har men jag brukar få). Alltifrån köer till incheckning till security till pengaväxling till ja precis allt.
Det började igår redan i taxin som inte bara lyckades hamna i en broöppning utan även köra fel. Sen väl ute på Arlanda strulade precis allt och det slutade med att de ropade ut våra namn i högtalaren och vi kom tio minuter sent till gaten och höll på att missa planet. Sen i London ville vi röka innan den långa flighten till Vegas men lyckades inte komma ut från flygplatsen innan det var för sent och hade aldrig hunnit ut efter att ha gått genom immigration och säkerhetskontrollen.
I London var vi faktiskt i tid till flyget och var nog första eller andra bussen som steg på. Väl på bussen sprang jag rakt in i Lars Luzak som hade haft lite mera flyt. De hade missat sitt flyg mellan London och Denver (vidare till Vegas) och istället blivit inbokade på denna. Där snackar vi klonk ;)
Väl på planet lyckades vi hamna i sektionen där två jättestora grabbgäng från England satt. Inte nog med att de söp ikapp. De var även sjukt högljudda. Trötta som vi var däckade vi så fort vi kommit ombord men jag blev väckt en timme senare av deras liv. Tittade upp och såg fem personer stå och snacka med killen bredvid oss i mittgången. Jag tittade på dom med arga ögon och sa: "kan inte ni ställa er någon annanstans? Jag försöker sova här!". "Good luck", blev svaret med ett hånflin från en av jättarna. När dom gått bad jag min granne om ursäkt men när han fräst av mig svarade jag: "det är bara att välja om du vill att jag ska sitta här och spy eller sova", för så trött var jag...att jag mådde fasligt illa.
Sov väl ett par timmar eller max tre på flyget över Atlanten. Aldrig tidigare har jag sovit så lite som jag gjorde. Resesällskapet däremot sov desto mer. Typ hela vägen.
Rummet var precis lika fint som förra året!
Väl framme i sandlådan var jag så jetlaggad att jag knappt visste var jag var. Vi gick dock och åt efter att ha checkat in (på härliga Valentino som ligger vid pokerrummet på Venetian) sen gick vi för att möta upp Wiseguy, Stefan Mattsson, Krille och Matte som precis skulle anlända.
Självklart kom glidarna i en limo. Inte det minsta förvånad. Det som var härligt var att dom alla hade haft ännu mera otur än oss. Wiseguy hade tydligen blivit intagen på förhör för han var lite otrevlig vid passkontrollen (han säger dock att han bara var trött) och det hade varit sånt oväder i Chicago att deras flyg var en massa timmar försenat. Wiseguy hade dock, till skillnad från dom andra, sovit hela vägen över och var inte det minsta trött utan skulle iväg och spela på precis ALLT. Vi promenerade bort mot hissarna med dom och deras bagage men insåg ganska snart att de inte alls hade några planer att gå upp till rummet. Rouletten, lyckohjulet och allt annat lockade för mycket. Vi gav dock upp, gick upp för att kolla en film. Jag såg typ fem minuter innan jag däckade som ett litet barn. Vaknade igen i lagom tid. 05:30. Ha ha!
Ett trött nyanlänt gäng och Wiseguy checkar in ;)
Sitter och väntar på att alla ska vakna så att jag får gå ner till poolen. Ger dom en halvtimme till sen kommer jag att börja klättra på väggarna...
