Det är något magiskt när det kommer till Vegas
Först och främst ska jag ge en ursäkt till Harrah's. Jag har mailtrakasserat halva chefsstyrkan där och efter mycket om och men fick jag för mig att kolla min SPAM-folder. Där låg inte bara ett utan flera mail som konfirmerade att jag blivit godkänd. Så skönt att ha det avklarat. Vegas here I come!
Det är konstigt med Vegas. Varje år är det samma sak:
Direkt efter hemkomst: "Jag ska aldrig mera dit. Inte på sommaren i alla fall."
Efter en månad: "Nästa vecka ska jag bara dit i max två veckor."
Ett halvår innan WSOP: "Börjar få lite feeling för Vegas ändå."
En månad innan WSOP startar: "Fan va jag saknar sandlådan. Ska vi boka fyra veckor?"
I år blir det mer eller mindre en månad i Vegas precis som förra året. Ungefär en veckas ledighet och tre med jobb. Jag ska köra maineventet och sedan tänkte jag göra en massa sköna intervjuer innan ME börjar. Lite udda vinklingar. Sån't ni inte kan läsa någon annanstans. In på bara skinnet. Med tanke på hur väl jag känner de flesta jag utsett som intervjuoffer så kommer de inte undan med något alls. Mo ha ha ha! Cicci var idéspruta under kvällen och kom med flera roliga förslag.
Igår tog jag pappa till Krukan för att han skulle få spela sin första liveturnering någonsin. Jag tror inte han haft så roligt på länge. Först fick han Anders S Nilsson bredvid sig. De hade hur trevligt som helst ihop och peppade varann genom hela turren (båda gick längre än mig som åkte efter ungefär 4,5 timme). Sen fick pappa även Brane på bordet. Pappa skrattade hela tiden och skratt är precis vad som behövs för att elda på Brane. "Kom igen nu farsan", "ställ in nu farsan jag kommer att vika", "reisa fan inte på farsans blind då får ni med mig att göra". Jag tror att pappa hade hur trevligt som helst och detta var knappast sista gången han besökte världens bästa pokerklubb det är en sak som är säker ;)
Dessvärre fick kvällen eller rättare sagt natten ett jobbigt avslut. Samtidigt som pappa kämpade på finalbordsbubblan fick han ett samtal från Stockholms Sjukhem. Farfar var död. Efter en månads kämpande på sjukhus hade hans kropp gett upp. Vi åkte dit direkt för att ta farväl. Den finaste och snällaste farfarn man kan tänka sig finns inte längre kvar här på jorden. Sov gott farfar! Du saknas mig redan!
