Kindergaarten
Tre vääääldigt långa dagar sätter sina spår här i Berlin. Utan överdrift har jag jobbat från 11 på förmiddagen till tre på natten de första två dagarna. Idag blev det ett kort pass som slutade kvart i två. Detta firades med lite häng i pianobaren tillsammans med Wille, Alenius och en kompis till honom. Lite senare slöt även pappa och lillebror Thorson upp som båda är kvar i 2k-eventet som startade idag.
Som alltid blev det diskussioner om allt mellan himmel och jord. Det var allt ifrån hur cheesecake tog ett vad på en Ladbrokeskryssning (låg i en pool vid osann sjögång i tio minuter) till hur Micke Thuritz mår till hur man egentligen bör spela en så här djupstackad turnering. Hur trevligt som helst precis som alltid. Jag gillar verkligen Alenius. Han är en kille med hjärtat på rätta stället (oj va klyschigt det där lät) och med en skön personlighet. Jag har känt honom jättelänge och vi började faktiskt snacka om när han hörde talas om mig för första gången. Han jobbade för något restaurangkasino för typ sex-sju år sen och började spela i deras backgammonlag. Han började då även kolla in SBGF:s (Svenska Backgammonförbundet) hemsida och kolla hur det gick i de andra divisionerna och hade sett hur en Lina Olofsson vann precis rakt ut i division två. Det var lite härligt att bli påmind om. Det var tider det. Jag älskade backgammon på den tiden och spelade osant mycket. Jag hade hoppat på ett lag som min dåvarande pojkvän Jonas spelade i. Jag var rätt blyg på den tiden och osäker på mig själv och min förmåga och vågade inte ens spela de sista avgörande matchen i division tre för jag var rädd att förlora och att vi skulle behöva kvala istället för att gå rätt upp i tvåan. Men så vann vi och jag spelade nästan alla matcher i division två i Stockholmsserien. Där vann jag 19 av 22 matcher (under en säsong mellan augusti till maj) vilket är ett rekord som ingen fram tills nu lyckats slå. I två av de tre matcher jag förlorade ledde jag dessutom med 13-0 eller liknande.
Det var tider det. Annat är det nu när jag fått lägga mina två näst största passioner här i livet (bridge och backgammon) på hyllan eftersom det helt enkelt inte finns tid.
Idag var en bra dag. William och Christer Johansson är vidare. Två som jag verkligen hoppades på dessutom. Då blir jobbet plötsligt lite roligare att utföra. Även om vi nu är nere på 124 spelare vilket är otroligt med tanke på hur många som startade idag (361 åkte ut idag) så kommer nog även morgondagen att bli ett marathon. Sova får helt enkelt bli på hemmaplan för även om jag är en duktig tjej och går och lägger mig så kommer jag ändå inte ner i varv förrän kring fyra och ska stå på benen igen klockan tio... Håller alla tummar för Christer imorgon. William känns inte en som att jag behöver vara orolig för. Han har fortfarande inte en EPT-cash utan finalbord så varför skulle Berlin bli annorlunda. Faaan va roligt det vore med båda på finalbord. Sen kan vi slänga in Rehen Pedersen också. Han är skön. Han blev reggad dag ett som korekort (körkort på danska) vilket har varit något jag flitigt spunnit vidare på ;)
Jag skriver något på Howards arm (vilket jag alltid gör när jag tycker att han förtjänar det och han låter mig)
Howard ger igen för FÖRSTA gången ;)
Sköna ligan på VOX här i Berlin
