Varför är jag alltid ute i sista sekund?
När jag snackade med Jonas Berg (chefredaktör för First Poker) för typ två veckor sen så började jag knåpa på artikeln om EPT Deauville. Sen sa det stopp. Flytten tog energi och tid. En massa annat som kändes mer akut prioriterades och så satt jag här efter att gästerna lämnat födelsedagskalaset efter Mello och sonen somnat...JÄVLAR. Artikeln!!
Så efter ett par timmars knep och knåp är de nu äntligen klar och inskickad. Visserligen innan deadline men samtidigt undrar jag varför jag alltid är ute i sista sekund? Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har på mig. Desto mindre desto bättre verkar det i mitt fall. Haha! Köpenhamn blir knivigt för de vill typ ha artikeln i samma veva som turneringen är färdigspelad men jag tror det ska gå bra.
Texten blev nog helt ok. Det är ju inte samma sak att skriva om en turnering som man själv inte rapporterat ifrån men man får göra så gott det går ;)
Imorgon är det tydligen alla hjärtans dag. Ska inte firas på något speciellt sätt. Är väl mest en dag för folk som gillar komersiella jippon och som har flick eller pojkvänner. Istället ska jag och min fina kompis Anna köra en hederlig söndagsmiddag med våra söner. Ni vet stek, potatis, brunsås...mmm. Det blir alla tiders. Sen ska det packas. Köpenhamn på måndag. Gulp! Jag vet inte ens om resväskan går att få igen efter flygbolagens senaste misshandel av stackarn ;) BTW. Var har jag ställt resväskan??
Tryckte i mig en stor bit av tårtan som blev över efter kalaset (visst är det härligt att man kan få till en jordgubbstårta mitt i vintern? Tack Spanien!) som belöning för att jag faktiskt varit duktig och skrivit lite. Nu i efterhand ångrar jag mig. Den ohälsosamma livsstilen på touren börjar sätta sina spår. Tror jag ska ta och byta ut några festdagar per EPT mot lite träning på hotellens gym istället? *s*. För att komma igång har jag bokat möte med personlig tränare så snart jag är hemma igen från Danmark.
