Borta bra men hemma alltid bäst
Bahamas var toppen på så många sätt. Nya bekantskaper, nya vinnare, nya erfarenheter och en massa skoj men självklart var det ett tungt event. Inte för att turneringarna i sig var jobbiga på något sätt men precis som under WSOP så blir det ett maraton som inte går att jämföra med något annat. Har man aldrig rapporterat från en turnering är det svårt att förklara men det bara går för runt. Man kommer aldrig ner i varv. Det är som att jämföra med en väldigt lång löprunda. Man springer på ganska snabbt i början med tron om att detta kommer att gå ganska snabbt. I mitten så saktar man ner, man får håll och kan nästan bara gå i rask takt för att orka fortsätta. Sen kommer slutspurten och då tar man i som aldrig förr. Man springer som man aldrig sprungit förr och när man väl kommer i mål så tar det flera timmar innan man kan pusta ut och pulsen kommer ner på det normala igen. Låter säkert konstigt att jämföra det men det är ungefär så det känns ;)
Nu är jag hemma och myser med sonen. Igår var vi över hos min kompis Tessan. Det är lustigt när jag tänker på det för jag tror att vi gjort samma sak varje år i fem år nu. Jag kommer hem, hämtar sonen och drar direkt dit för att fira hans födelsedag. Det är en mysig tradition.
Egentligen hade jag bara velat somna i soffan ikväll men istället ska det knåpas artikel till First Poker. Känner mig motiverad att skriva men är rätt trött. Tror dock att det lossnar så snart jag kommer igång. Brukar ta ungefär fem timmar i normala fall men nu ska bilder till och den ska vara längre än normalt så bäst att sätta fart för lär ändå inte vara klar förrän vid fyra i natt eller nåt ;)
Apropå FP så har ni väl läst mina smällkarameller där? Om inte så rekommenderar jag er att genast springa till affären och köpa ett nummer. Fullspäckat av en massa bra artiklar...som vanligt!
