Att ta sig i kragen
Antal SMS från mamma under turneringen: 28
Ibland måste man inse sina begränsningar. Jag är fortfarande sjuk och även om förslagen på roliga saker att göra efter spelet idag haglade in så blev det roomservice, nätgrind och chill på rummet. Förhoppningsvis mår jag som en prinsessa i morgon för snart börjar det vankas roliga utgångar och en himla massa bus för att inte tala om festen den 9:e som kommer att slå precis allt. Med tanke på vilka pojkar som befinner sig på Bahamas så kommer det att bli mycket galej här i år precis som förra året.
Jag skrev en wrap-up om dagen för den som är nyfiken. Den ligger som vanligt på Starsbloggen.
Vissa säger till mig att de tror att livepokern är på rejäl nedgång och att EPT-touren är på väg att dö ut. PCA:n är ett tydligt exempel på att det är på väg åt precis andra hållet. Över 1500 pers i maineventet vilket återigen är rekord. Tycker det är rekordstora fält i nästan alla turrar även denna säsong. Nu ska Stars dra igång en tour i USA som med största sannolikhet kommer att ta död på många WPT:s. Problemet vissa tourer har är att de inte får in tillräckligt med kvalspelare och sedan WPT fick för sig att sajterna inte skulle få vara samarbetspartners så grävde de sin egen grav. Sjukt egentligen när man tänker på det. På två år har det gått från bara EPT till LAPT (Latinamerika), APPT (Asien), ANZPT (Australien+Nya Zeeland), UKIPT (Irland och England) och nu sist NAPT (Nordamerika).
Nu ska jag Vince, Drama, Turtle och Eric gå och lägga oss i en nybäddad säng...
