Storm i ett vattenglas...
Vaknade i eftermiddags (ja, blev inte så mycket sömn inatt så fick ta igen det på dan) av att Jonas på minimedia ringde. Han ville fråga om hur jag ser på det här med att kvinnor blir behandlade annorlunda jämtemot männen i pokervärlden. Han berättade snabbt att Dilba sagt att hon kände sig illa behandlad för att hon var kvinna. Han ville veta hur jag såg på saken. Jag svarde rakt och ärligt hur jag känner och ser på det. Sen kom resultatet. En artikel som ska skapa drama där vi ja-sägare ställs mot någon som inte tycker som vi. En artikel som ska ge Aftonbladet klick. Fine men samtidigt så känns det inte alls som något jag kan stå för. Det var aldrig avsikten och jag har inga som helst behov av att anstränga mig för att synas och höras för det gör jag utmärkt på annat sätt ;) Jag bad dessutom Jonas ringa till Birgitta Johansson och fråga henne också för hon har varit med bra mycket längre än mig och Cicci.
Jag tycker det är tråkigt att Dilba (och kanske andra kvinnor) känner sig illa behandlade vid pokerborden för det är fel fel fel. Jag har inte känt av det alls. Visst ibland är det någon som stöter på en för att man är kvinna men det är väl ingen skillnad mot att de gör det på krogen, på bussen eller vid något annat sammanhang. Jag tycker att det är en fördel att vara en minoritet. Jag har i alla fall haft fördel av det. Jag sticker ut. Jag känns igen. Jag har haft lättare att lära känna människor. Jag gillar att vara kvinna i en mansdominerad värld. Jag har alltid varit det så jag är väl dessutom van. När jag precis hade börjat spela poker och innan jag började visa resultat var det toppenbra för alla trodde jag var tight och trodde inte att jag kunde bluffa (den som mött mig vet att jag bluffar galet mycket). Det är dock mest i Vegas som jag fortfarande kan dra nytta av denna image. I Sverige blir jag nersynad alltför ofta *s*
Ibland får jag påhopp riktade mot mig. Vissa berättigade andra inte men det har inte att göra med att jag har snippa istället för snopp utan det handlar om att jag är en offentlig person som syns och hörs. Jag sticker ut hakan och säger "så här tycker jag". Alla kan inte hålla med. Alla kan inte tycka som mig och ALLA har rätt till en åsikt och att göra sin röst hörd.
Nä detta blossade upp på tok för mycket och jag kände att det var dags att avstyra alla spekulationer om att sticka knivar eller kasta pajer för det var verkligen inte avsikten. Som ni alla vet så är inte detta första gången som vi bloggare på Aftonbladet tycker olika. Då gör gärna de något på temat. Ni minns väl diskussionerna jag, Hasse och William hade i våras? Inga konstigheter men just denna gång fick det lite väl stora proportioner mot hur det egentligen var.
