Försörjningen som pappa kallar det
Jag är en stor fan av turneringar. Jag älskar dem stora som små. Jag till skillnad från många andra gillar när det är många med. Jag vet inte varför men det passar väl min spelstil bättre och jag har gjort det bättre i dem än i de små.
Jag gillar absolut in cashgame och framförallt inte på nätet. Jag tycker Sit&Go's är ok men mest ett nödvändigt ont som när man inte har tid att grinda under en längre tid eller när man känner sig het för då brukar det vara rätt lönsamt. Jag avundas de som är bra på S&G's och som verkligen pallar att spela så pass många i månaden för att göra en bra vinst. Jag hade aldrig haft tålamodet att grinda sådana. Jag har försökt men inte min grej alls.
Men så kommer vi till det här med Double or Nothing. Den förmodligen tråkigaste spelformen av dem alla. Här kan vi snacka ett nödvändigt ont. Jag vet inte men det är en smärre omöjlighet att inte plussa på dom. Fem av tio får betalt. Spela ABC-poker så plussar du mer eller mindre alltid om du inte har jätteriggen emot dig. Du behöver dessutom inte alltid ha en showdown för att komma i pengarna utan behöver bara överleva. Jag passar alla känsliga händer i känsliga situationer. Du behöver inte bygga stack du behöver bara överleva.
Jag tror att jag på sin höjd backat på mina DoN's två kvällar av alla jag kört sådana vid sidan av mina turneringar. Jag spelar dem för att boosta bankrullen eller som ikväll bara för att gå even på turneringsinköpen så att allt man kan vinna där bara blir plus men om man inte kommer itm så var det i alla fall en plus/minus-historia.
Pappa kallar det "jasså du har dragit igång försörjningen nu", varje gång han går in och railar och ser att jag har en sådan uppe ;)
