Kort som kort
Jag ser mig själv som en kortspelare mer än en pokerspelare. En stor del av mitt liv har varit kortrelaterat. Det började på allvar när jag träffade min man som bara 21-åring. Han var, och är fortfarande vid 86, en mycket hängiven bridgespelare. Jag skulle säga att bridge är hans livs kärlek, och han gjorde bridge och datorer till en stor del av mig också. När vi träffades tillbringade jag det mesta av min tid med att sjunga, dansa och skådespela. Jag gav upp det i början av, kanske, en strålande karriär. Då och då undrar jag fortfarande hur mitt liv kunde ha varit om jag hade fortsatt – hade jag varit en stjärna som Marie F, Jill J, Louise H? Eller kanske bara en kämpande ingen? Det får vi aldrig veta ?, nu är det i alla fall alldeles för sent, och jag får nöja mig med att sjunga i duschen, och ibland för en liten publik.
Kanske, eftersom jag är en kortspelare så är mitt favoritpokerspel Sviten, eller på engelska Drawmaha. 5-kortskombinationen av Mörkpoker (stud) och Omaha betyder verkligen att du behöver kunna räkna kort, statistik, matematik och använda logik – ungefär som i bridge. Det enda irriterande med spelet är att du måste dela potten 75 % av gångerna.
Jag spelade bridge i det svenska landslaget under cirka 17 år. Detta har inneburit att resa världen över och träffa så många människor, och få vänner, vid bridgeborden. Om du är en bridgespelare på den nivån, och i så många år, kommer du att ha åtminstone ett par vänner i vilken stad som helst i världen. Bridge är så mycket mer ett socialt spel än poker, att poker i jämförelse är nästan osocialt. Det finns inga huvtröjor, hörlurar eller solglasögon i bridge.
Så varför gav jag upp bridge och varför började jag spela poker? Tja, en anledning var att man i bridge har en partner och ibland ett helt lag som drabbas om man gör ett misstag, väljer fel spel eller bud. Och alla kommer att veta. Detta är svårt och gjorde det ibland svårt att sova om natten och jag fick ont i magen och huvudvärk och kände mig som ett nervvrak då och då. I poker har du bara dig själv – och kanske turen att skylla på. Det är så mycket lättare att vara dålig i poker utan att någon riktigt vet eller bryr sig. Du skakar bara på axlarna och går vidare till nästa spel.
Något som fortfarande finns med mig från bridgeåren är att när spelet drar i gång så sitter jag på plats vid bordet. Jag lämnar inte för att gå på toaletten, inte heller för något annat under spelet, förrän det är en paus. Och jag följer varje kort, varje satsning, varje spel – för det är vad du gör i bridge. Och så många år av att göra detta påverkar fortfarande vad jag gör när jag spelar kort – även poker.
Jag spelar fortfarande bridge, men inte så ofta sedan pandemin. Det är för tråkigt att spela online eftersom man då missar den sociala delen av det, vilket är väldigt viktigt för mig, och live finns det alldeles för många möjligheter att bli smittad av covid och liknande i en bridgemiljö.
Jag har inte spelat så mycket livepoker heller sedan pandemin började, men det är bara lite mer osocialt online än i verkligheten, så det är OK. Inte så stor skillnad. De enda stora livepokerturneringarna jag har spelat på sistone är The Festival på Malta och The Festival i Bratislava – och förhoppningsvis blir min nästa tävling The Festival i Rozvadov våren 2024!
Jag spelar de kval jag hinner på Coolbet, PAF och PartyPoker och deltar även i de superroliga utmaningar som gänget bakom The Festival har anordnat via Facebook. Alla som vill vara med kan anmäla till mig med namn och nick - och fler nordbor och tjejer måste vi ju bli. Ju fler spelare, desto fler biljetter kommer vi att tävla om! Du måste vara registrerad för att kvalificera dig. Anmäl till jill@jipotimas.se eller på Facebook
