Om braille och livet i en knullburk
Efter några dagar på de västgötska vägarna börjar husvagnshelvetet - knullburken som min vän Tomas refererar till den som av någon oförklarlig anledning - faktiskt att kännas mer som hemma än den ungefär 20 gånger större villan 25 mil bort. Där hägrar panelbyte på garaget, gräsklippning, sällskapssjuka grannar och shitloads of måsten. Här är måstet mest att gå och köpa glass med barnen. Vi har emellertid haft vår beskärda del av äventyr. Jag och en glad tysk husbilsägare (there’s plenty of them på vägarna!) lyckades fånga in en vilsen huggorm på lekplatsen på campingen och förpassade den till närliggande skog.
Min vän D har en gargantuöst stor stuga i den tivedska skogen, och hela D:s familj inklusive föräldrar, syskon, fru och barn välkomnade oss varmt med överdådiga middagar och enorm värme och gästfrihets. Davids blinda syster och hennes lika blinda kamrat spelade “Finns i sjön” med min dotter, som motstod frestelsen att fuska. Dock tyckte hon att det var skönt att slippa hålla koll på att inte motståndarna såg korten; man kunde helt enkelt slänga ner dem framför sig på bordet och sortera där. De spelade med en lek som både hade konventionellt tryck samt blindskrift på sig. Min vän D som har i stort sett fullgod syn konstaterade krasst att möjligheten att fuska som liten var ett tillräckligt incitament för att lära sig braille (blindskrift). Sålunda blev kortspel hans inträde till hans systers textvärld.
Det finns en publikation som heter något i stil med “Vad varje svensk bör veta”, och innehåller information av typen Freden i Brömsebro, Polarprisvinnare, vem är Björn och vem är Benny und so weiter. Bollocks. Jag tycker att man skulle fokuserat på helt andra saker, vilket slagit mig extra mycket under denna semester. Därför tänkte jag från och med nu i denna blogg, med ojämna mellanrum, publicera saker som varje svensk bör veta. I punktform. Håll till godo med de första:
* Det är inte okej alls med speedoes på vuxna män som inte tävlingssimmar. Inte okej alls.
* Officiellt finns inte distinktionen mellan bra och dålig musik. Undantaget heter Tomas Ledin, som faktiskt är i matbar storhet undermålig.
* Få svenskar uppskattar att komma in på en toalett där det är någon form av vätska på sittringen.
Det var dagens punkter. Vill också slå ett slag för min favoritblogg för tillfället. Min vän Göran är ute på en helvetes cykeltur, och ska ner till Skåne och tillbaka till Uppsala på hoj. Totalt tror jag han ska trampa drygt 200 mil i sommar. Allt detta dokumenteras i en synnerligen charmig blogg, men riktigt sympatiska sommarbilder. Det blir inte sämre av att han skriver förbannat bra. Gå gärna in och ge Göran ett hejarop på vägen!
