Klubbspel i Linköping
Klockan är drygt två på lördagseftermiddagen, och då ett stilla regn har börjat täcka Linköpings gator känns det som en måttlig uppoffring att tillbringa resten av den här försommardagen inomhus. Trots allt är sannolikheten stor att många av oss, om inte de flesta, kommer att låta dagen övergå till natt utan att lämna lokalen mer än för en handfull rök- och luftpauser. Vi är ett femtiotal män och några kvinnor som samlats för att umgås och spela ett parti kort tillsammans. Eller låt mig korrigera mig, endast en av kvinnorna kommer att delta i själva pokerturneringen. De två andra kommer i egenskap av fru och dottern till klubbvärden som vi för enkelhets skull kan kalla Engeln, att ansvara för utskänkning och utspisning. Det i sig är inget man gör med vänsterhanden, i synnerhet inte då man kan räkna ut med bakbenet att det handlar om att bedöma vilka som mår bra av en öl till, och vilka som inte gör det. Samt dessutom att skapa en viss feelgoodkänsla. Jag passar på att slänga in en storyspoiler redan här och avslöjar att damerna skötte uppdraget med bravur. Tack och bock!
Vi backar bandet en liten, liten bit. En större mängd (ca 15-20 stycken) forumiter hade träffats utanför vårt hotell, det förnämliga Park invid tågstationen. Därifrån gick vi i samlad tropp till Stora Torget för lite förtäring av mat och dryck på restaurang Mörners uteservering. Vissa förtärde mer än andra kan vi säga. Drycken slank ned, men några av oss hade större synpunkter på maten än andra. Min forumkamrat Skanke återlämnade sin halvätna burgare till servitören med kommentaren “Det där var ju inget vidare”. Själv hade jag inga större synpunkter på min pyttipanna.
Någon timme tog vi långa benet före mot lokalen. Det fanns en viss idrottsmatchpromenad i luften. Eller konsertbesök. Några av er kanske känner igen den där känslan när man suttit och grundat nånstans, och sen kommer är det dags att gå. Det ligger någonting i luften. Vid det laget hade vi börjat bli du och ni och bror med varandra. Människor som tidigare bara varit några rader på en skärm var nu högst påtagligt kött och blod, och i vissa lägen tämligen hög volym. Kryddat med lite dialekt. Emellertid inte på något sett en obehaglig upplevelse, tvärtom! MikeTime, Båt, Skanke, Peldan, Vallentunamannen, JM_J och Omalley är en hög människor jag gärna träffar igen! Om det sedan är ett ömsesidigt gillande är jag kanske inte rätt man att svara på…
Nåväl, nu är vi kronologiskt åter till vår historias början. Engelns klubb huserar i en lokal man hyr av ett företag, och min första känsla när jag kliver in där är “Satan så synd att de inte kan permanenta klubben där”! Det är nämligen en grym planlösning, med spellokalen helt avskiljd i en ljus miljö, och en loungedel för sig, som senare under kvällen även får husera cashgameutrymme i ena änden.
Det är flera små grupperingar som samlats, och man vågar i detta skede inte riktigt känna på varandra. De flesta hälsar på de de känner, och kör efter devisen “To boldly go where I know I have been before, and never try to säga hej till nån ny” eller nåt. Jag följer den parollen, och slår mig ner med forumiterna i ena hörnet. Snart dyker dock fler bekanta ansikten upp. förvisso forumiter, men jag träffade dem i verkliga livet innan jag språkade med dem cyberiellt. Djens, HerrDaniel och Bobby. Sistnämnde kille var min nemesis under decembers pokerfinnkamp, men det finns självfallet inga hard feelings för det. Tvärtom. Vi hade dessutom nöjet att dela hytt under båtresan hem från Tallinn, så vi känner varandra en smula. Sen ramlar en av de människor jag mest sett fram emot att träffa in. Vaddå, på hela helgen, undrar nu vän av ordning? Ja. Möjligen en av de jag mest sett fram emot att träffa, all time. Jag har gjort mycket dumt under inverkan av alkohol. Antagligen klart mer än gemene man, men här ligger jag oundvikligen i lä.
JM_J. Alla som träffat honom vet att han är ett kapitel för sig. Han vet det själv också. Här följer en två meningar kort cliff note för er som missat the JM_J experience:
“Full i Tallinn får han låna en svit som hans dryckessällskap trashar. JM_J toppar det hela med att (med viss glimt i ögat) bombhota ett flygplan, vilket leder till en månad i fängelse, typ tio tusen i böter, och en handfull års förvisning ur Estland”
“Hur kan en enda person åstadkomma så mycket?”, som en känd forumprofil frågade mig när jag dukade upp historien för honom. Hur kan man inte vilja träffa och lära känna en sådan människa frågade jag mig. Sagt och gjort, jag har träffat JM_J, och det var även det en inte oangenäm upplevelse. Trots en käft som mal konstant, och en tämligen hög alkoholkonsumtion, gjorde han ett mysigt intryck.Jag gillar karln, utan tvivel! Jag vet inte om jag skulle våga göra några längre resor med dig, JM, men jag gillar ditt sällskap, det ska du veta.
Forumiterna har haft lite side betting som gått ut på att man ska tippa fyra spel. Vem av de deltagande forumiterna som ryker först, vem som går längst, hur länge Engeln klarar sig, samt vilka kort MikeTime bustar med. Tre av fyra spel gick åt helvete, men jag satte faktiskt, som en av två deltagare, rätt vinnare. Min häst stod dessutom hela vägen 
Väl placerad vid det första bordet, som jag skulle komma att tillbringa de kommande fyra och en halv timmarna vid, fanns en handfull kända ansikten redan från början. Till höger om mig hade jag äran att ha klubbvärden Herr Engel himself. Två positioner till vänster satt Djens, och rätt över bordet hade jag min rumskamrat från hotellet, och tillika forumdagbokskollegan TotalFarsa. Det var dessutom idel sympatiskt sällskap på resten av platserna också, så tiden gick rätt fort. Spelet var dock rätt tajt. Djens tröttnade snabbt på att spela, och satt ut de första två perioderna, med undantag för någon rush in för att göra en snabb chipcount.
Jag är ingen mästare på att droppa spelade händer, men det fanns ett par stycken som satte sig kvar i mitt minne. Jag satt på knappen, och hade väl ett stackdjup på omkring tjugo stora mörkar. Höjer upp med tvååenhalv mörk, lilla lägger sig och Djens tar en syn på det. Floppen kommer femma, sjua, nia i regnbåge, och Djens trycker nu in omkring ett tvåtredjedels potbet. Jag ställer. Han tänker, och tänker, och lägger sen efter rätt lång tid. Han frågar vad jag satt med. Jag vet att Djens har rätt stor vana - ofantlig till och med, jämfört med mig - av livepoker. Jag vill därför inte bjuda på något, utan säger att jag berättar när jag bustat. Så småningom säger jag till Djens i kaffekön att vad jag hade, och hana nickar och säger att mina ögon flackade rätt ordentligt mot hans marker när han började titta på sin stapel. Då bestämde han sig för att lägga. Rätt läskigt vad man antagligen läcker utan att tänka på det. Å andra sidan, det är nog inte mitt största problem som pokerspelare
en stund senare. trevägspott, och en bräda med två fyror och en femma. Två ruter. Två spelare får in hela stacken i mitten, och klubbvärden Engeln själv täcker dem. Kort upp. Djens sitter på ett överpar i nior, okänd kombatant med överpar sexor, och Engeln har nötstegdraget med damen som kicker. Den femte rutern sitter som en smäck för engeln på turn, men Djens börjar där och då springa förbannat bra i en sinnessjuk rush. En tredje nia, förhatligt nog för Engeln även den i en ruter som inte spelar någon som helst roll, ger Djens en kåk som knäcker Engelns färg.
Så småningom byter jag bord. Lite färre bekanta, men min vän Bobby från Pokerfinnkampen sitter i position på mig, och två steg åt höger får jag MikeTime. Jag är tämligen stympad, men sliter med en stack som pendlar kring tio, tolvtusen efter sex timmars spel, vilket då motsvarar knappt hälften av snittstacken. Jag lyckas ta mig upp till knappt 20 000 som bäst, men dalar ned igen. Så småningom känner jag mig piskad att göra ett move. Sju och en halv timme in i turneringen ställer jag med en osvidad essnia, som får syn av MikeTime som hittar pocketknektarna på lilla mörken. De får stå, och en lång fokusering har nåt sitt slut.
Men jävlar i min lilla låda vad roligt det var! En fantastiskt välskött turnering, en föredömlig klubb, och en mängd sköna människor! Alla som har något som helst intresse av poker som social företeelse bör göra ett besök i Linköping. Det här var om inte den allra bästa pokerupplevelse jag haft, så i alla fall en av dem. Sällskapet, upplägget och den fina organisationen var en vinnande linje. Den största elogen ska Engeln med familj ha, för att de tar av sin helgtid, och för vad som faktiskt är en spottstyver, ordnar en fullkomligt briljant lördagsunderhållning. Allt ljus på er, min kärlek har ni!
Det sista jag hörde av innan jag drog mig mot hotellet var en harang på semifinska från JM_J där jag i alla fall kunde extrahera fraserna “du och jag”, “Traktor” samt “gryta”. Jag tackade vänligt men bestämt nej till jag vet inte vad.
Turneringen då? Jodå, flera av mina kamrater nådde finalbordet. Bobby, MikeTime och Juggler satt där. min häst, som jag tidigare nämnde, hette emellertid Djens, och gav mig iaf lite plåster på såren för uteblivna turneringsvinster.
