Riggen blev mitt liv
Jaha, så Du tror inte på riggen? Se på mig; jag är ett levande bevis på att riggen finns. Min talang i poker är fullt jämförbar med Stevie Wonders i speedway. Eller Steven Hawking i rytmisk sportgymnastik. Det finns inga superlativ som är starka nog för att beskriva min totala inkompetens när det gäller The Game. Ändå lyckas jag inte gula min rulle. Jag blundar och väljer händer. Jag låter min sjuåriga dotter lägga upp turneringsstrategin. Jag bloggar och diskuterar parallellt med att jag spelar fyra bord.
För att inte tala om själva speltaktiken. Jag spelar bara händer som inte är suited connectors, icke parade eller inte innehåller några ess. Får jag träff på brädan lägger jag handen. Ibland har jag till och med försökt gömma mina kort och spela utan; det hjälps inte.
Mina motspelare lägger sig när jag checkar; jag rivrar ut folk, runner-runner har blivit mitt mellannamn. Motspelare har fastnat på toaletterna i mängder, och tvingats sitta ut. Jag har till och med vunnit turneringar jag inte deltagit i.
Visst låter det osannolikt? Riggen är svårförklarad. Ingen av oss som drabbats har hittills kunnat lägga fram bevis för sin sak.
