Fragment från min studietid
?En femma, en femma!? Först inbillade jag mig att den skrikande varelsen på golvet var ett barn av något slag, men när han tittade upp på mig, såg jag att det var en kille ungefär i min egen ålder. Han hette Gert, och anledningen till att han låg på golvet i studentpuben, var att han första kvällen hade lyckats göra av med i stort sett hela studielånet, och nu en vecka senare var pank med tre veckor kvar till nästa utbetalning. Han var fast övertygad om att pubgolvet gömde en förmögenhet av tappade mynt från diverse onyktra studenter. Hittills hade pojkvaskern skrapat ihop knappt tio kronor på en halvtimmes letande.
*
?Carlos kommer inte? Prickard står i hallen och börjar ta av sig jackan. William aviserade att han skulle bli något sen, då han blev tvungen att passera McDonalds på det dagliga toalettbesöket.
?Han kommer inte? Va fan då?rå??
Prickard berättar. Carlos har tydligen brutit nyckelbenet. Han vaknade upp för några dagar sedan med en våldsam smärta i axeln, oklart hur denna uppkommit. Vadå? Man kan väl inte bara ha ont i axeln sådär? Nej visst, men det var inte det enda som var diffust. När han vaknade liggandes mellan andra och tredje våningsplanet i en främmande trappuppgång insåg han att det här var en dålig söndag.
Det hela hade sin upprinnelse i den kvällen då honjävulen var på besök hos mig. Grabbarna hade besökt rådhuset, och urspårningen hade påbörjats tidigt. Redan när Prickard hängde över bardisken, och började bli blå i sitt försök att suga i sig GT såg man att problemen började hopa sig.
?Pröva den här i stället?, sa bartendern och tog ur drinkpinnen ur Prickards mun och ersatte med ett sugrör.
Prickards tillstånd försämrades snabbt, och blev inte bättre av argumentationen med jugoslaverna. Diskussionen var bara hårfint över ?min pappa är starkare än din? mognadsmässigt. Snart fann sig Carlos ?inte Prickard ? ståendes utanför puben, avhyst i sina försök att medla. En eller flera barer hade därefter passerats, bland annat efter Carlos beskrivning uppenbarligen Fredman, även om han envisades med att påstå att det var baren Baren han varit inne på. Denna stängde dock för över ett år sedan, så det vittnesmålet var högst tveksamt. Nåväl, på väg hem till lägenheten insåg han att han saknade hemnycklar. Dessa hade han nämligen lånat ut till Prickard. Därav föga förvånandes att han sex timmar senare vaknar i en trappuppgång femhundra meter hemifrån.
Problemet var dock inte slut där; även Prillan och Prickard hade gått skilda vägar under kvällen. Prickard hade nått slutmålet först. Han slogs av ett liknande problem som Carlos. Han hade nämligen fått lägenhetsnyckeln, men det var inte samma nyckel som till ytterdörren. Prickard påbörjade därför söndagsmorgonen med att vakna upp på golvet i den kollektiva tvättstugan, där två studenter just sorterade kulörtvätt på bordet han krupit in under.
Den tredje mannen i sällskapet, Prillan, hade ingen nyckel över huvud taget. Han hade dock skrikit utanför porten tills en arg granne kommit ned och öppnat. Då han inte kommit in i lägenheten som ju var tom, hade han gått upp en trappa. Därefter spydde han på trappgolvet, och kröp ihop utanför grannens ytterdörr där han sov tills tidningsbudet hotade med att ringa polisen ?om han inte packade ihop sitt pick och pack och stack och brann?.
?Så Carlos kommer inte?. Axeln då? Jo, det visade sig vid en husläkarundersökning vara ett brutet nyckelben som orsakat smärtan. Hur detta ben egentligen knäckts kvarstår som ett mysterium i historien.
?Vad har du fixat för bil att packa i då?? Prickard står som ett frågetecken i hallen.
?Bil? Nä, jag har inte skaffat någon bil?. William är ju den ende i sällskapet som faktiskt äger en bil, och hans är på lagning. Vi får lösa det på ett annat sätt.
?Du är dum i huvet? Två minuter senare står jag och Prickard och tittar på de två kundvagnarna jag parkerat under trappan, bredvid pulkor och barnvagnar. Jag försäkrar Prickard om att jag inte har så mycket saker, och att det faktiskt borde gå att få plats med allting i dessa vagnar. Dock under förutsättning att vi lämnar kvar stereohögtalarna till dess att William bil blir reparerad.
?Det är ju snö på gatorna? Prickard börjar se rätt sur ut. Jag försäkrar honom om att det är ett marginellt problem. Går man längs med huvudgatan in mot centrum är det i princip snöfritt. I princip.
Många och långa timmar senare, pyntade med merparten av de svenska invektiven, nådde vi Nationens studentbostäder. Självklart saknar trappuppgången hiss. Vad annat kan man begära? Under svärande och muttrande börjar Prickard hjälpa mig kånka upp alla saker till mitt nya rum på fjärde våningen.
