Får man ta kortleken med sig in i himlen?
Spel och dobbel har alltid setts med oblida ögon av kyrkans män. Allt som kan ta fokuset från kristenhetens läror har ju kallats irrläror i olika former. Än idag har många frifräsare problem med att fokusera på sitt eget jag, och väljer istället att moralisera över andras vardag. Som - för det mesta - hobbykristen kan jag tycka att kärnan i ett kristet budskap borde vara hur jag behandlar mina medmänniskor, och inte om jag är en sämre människa för att jag till och från tycker att det är kul att slowspela ett floppat set.
Hade en klasskamrat i mellanstadiet som var kristen. Inte så där lagom husbehovskristen, utan total überkristen. En gång i mellanstadiet satt vi under katedern, en kateder av den sorten som bara är öppen mot läraren och har en heltäckande rygg mot salen så ingen ser när man sitter där och talar. Vi hade pratat om vad vi längtade mest efter i livet. Jag längtade typ efter sommar, ett tv-spel eller nya dojjor. Och i smyg möjligtvis att få chans på ett par tre tjejer i klassen.
Hans vision var något mer högflygande.
Först och främst hoppades han på att Jesus skulle komma och ta med de rättrogna (han använde inte just det ordet, även om jag i efterhand insett att det inte direkt var kreti och pleti som fått friplåtar till himmelriket) när jorden sakta men säkert förvandlas till helvetet. Eller om det var så att det redan var helvetet? Han hade talat om att floden Rhen börjat färgas röd, och att det tydligen skulle vara ett säkert tecken på undergången.
Han tyckte nog inte att poker var en Jakobsstege upp till Sankte Per. Däremot hade han ett visst sportintresse.
Det andra killen hoppades på var nämligen att han skulle hinna ta en grand slam-titel i tennis innan undergången, gärna Wimbledon. Han var nämligen för sin ålder en rätt lovande tennisspelare.
Nu, nästan tjugo år senare, har man ju varken sett jordens undergång eller min klasskamrat i Wimbledon.
Hur är det då med pokerspelare? Om det finns något afterlife, vem av oss går först? Gör det någon skillnad på om man är vinnande eller förlorande spelare? Har turneringsspelare lättare att passera pärleporten än cashgame-nissar?
Många år senare fann jag följande stycke i Uppenbarelseboken:
?Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick sönder?.
Mindre muntert alltså. Det där med fartygen var ju inte så konstigt; färjor sjunker och flygplan störtar ju så gott som varje dag, och en sommar när jag och morfar var ute och fiskade flöt en mört förbi; ?en tredjedel av alla levande väsen i havet dog?.
Trots ett visst hopp om en Gudsexistens läser jag hellre pokerhandboken än uppenbarelseboken. Den innehåller mer pragmatiska tips för stunden.
