Kliv ner från hästen
Nu när det närmar sig valtider i ett år där svensk spelmarknad verkligen hamnat på agendan i och med en kommande licensiering har det blivit populärt att ha en åsikt om både branschen och oss som jobbar i den. Zlatan utmålas som ett girigt monster av samma människor som fullkomligt struntat i att han i 1,5 decennium burit en Svenska Spel-logga på bröstet.
Det talas om girighet, missbruksindustrier, brist på empati. You name it.
Samtidigt som det gapas högt från både ministrar och kvällstidningar får de som hörs mest sin lön från intäkter antingen direkt ifrån spelet i form av Svenska Spel, eller en uppsjö av reklam från spelbolag. Om detta låtsas man inget om när man pekar finger åt antingen Zlatan eller spelbolagsdirektörer.
Vi som jobbar i branschen utmålas ofta som motståndare till måttlighet och reglering, trots att de flesta av oss mer än gärna ser mer struktur och upprensning i våra egna led. För alla oss som jobbar med spel finns en skyldighet att ligga så högt vi kan i ansvar och medvetenhet inom de ramar vi har att förhålla oss till, och inte ta snabba vägar för att tjäna pengar. De flesta av oss vet om detta, och tänker på det.
Spelbranschen är precis som andra branscher en näring som innehåller mer eller mindre seriösa aktörer, både på individ- och organisationsnivå. Kompetensnivån varierar, men precis som det finns rötägg finns det både enormt skickliga experter liksom brinnande entusiaster med kärlek både till branschen och till sitt jobb. Själv har jag både en stor yrkesstolthet och glädje för det jag får jobba med.
Jag har träffat många som farit illa av spel, men möter dagligen mångt fler människor som brinner för det som hobby och underhållning, utan att vara i närheten av någon riskzon. Jag har mött fullblodsproffs som dedikerat sitt liv till dessa spel, på en internationell elitnivå. Tävlingsmänniskor i den yttersta världseliten. Jag har mött människor som träffats genom spelet och blivit förälskade, som bildat familj ihop, och som fortfarande delar det som en passion, inte som något missbruk. Det här är min realitet, inte någon glorifiering.
Kritisera gärna vår bransch för de problem som vi med rätta måste ta itu med och förhålla oss till, men håll er till sanningen och sluta dra alla individer, spelformer och bolag över en och samma kam. Var pålästa, var öppna för att det finns uppsidor.
Och framför allt, om du liksom mig, Aftonbladets journalister och minister Ardalan Shekarabi tjänar en del av din lön på spel ska du vara en smula försiktig med att peka finger åt andra i branschen. Oavsett om du pekar på mig, Zlatan eller en direktör på ett Maltabaserat bolag.
