Ett stenkast från havet
Sedan en månad tillbaka bor jag och resten av familjen i ett litet townhouse ett stenkast från stranden. Området är en del av de som lite svepande benämns tourist area, och som sträcker sig längs medelhavet i en remsa någon mil in mot stan. Det löper mer eller mindre ända fram till kontoret, där det sista storhotellet står bara några hundra meter bort. Omställningen från det hus vi bott i två och ett halvt år är minst sagt monumental. Där var det i utkanten av en liten by nån mil utanför stan, långt från havet men på landet och med en pool i den stängda trädgården. Stora ytor, närmare hundrafemtio kvadrat, och helt tyst utöver våra egna ljud och en och annan tupp.
Här, i vårt nya hem, är vi inklämda mellan motorvägen och beach road, men ändå på något av en bakgata, i ett totalt compact living där jag och frun bor i allrummet på bottenvåningen, medan barnen fått varsitt av de två rummen på övervåningen i det för staden rätt klassiska townhouset vi bor i. På baksidan finns en liten men helt insynsskyddad bakgård. Den fotogeniska idyllen från byn vi bodde tidigare är helt borta, men det finns något annat här som inet fanns där. Puls?
Det kanske låter klyschigt, men jag lever nog drömmen. Och ändå blir det ännu ett uppbrott om några månader. Folk verkar tro att vi är galna, en och annan har mer eller mindre idiotförklarat oss i våra ansikten.
Det spelar egentligen ingen roll; hade det varit meningen att vi skulle se oss bakåt hade vi fötts med backspeglar, jag gillar att ta nya steg in i det okända, och vår framtid för familjen är bara ännu ett äventyr vi har framför oss. När den här resan är över ska jag summera lite pros och cons här på bloggen, men det tar vi då. Jag kommer också att bolal lite av mina tankar kring kommande projekt, både de som är pokerrelaterade, de som är relaterade till annat jobb, och det jag bara gör för att det är så jävla roligt. Det finns många bollar i luften nu.
