Det är skillnad på tourer och tourer
Sedan pokern blev min huvudsakliga sysselsättning för nära åtta år sedan har jag gjort omkring femtio liverapporteringar. Jag är beredd att påstå att det är flest i Sverige, och det står sig rätt bra även med internationella mått (då räknar jag inte varje event som en rapportering, utan varje festival). Med det sagt finns det svenskar som varit på fler arrangemang, framför allt spelare. Inom media gissar jag att Lina och möjligen Richard Åberg har gjort fler stopp, men när det kommer till ren och skär liverapportering är jag hyggligt säker på att jag har flest under bältet.
Anyhow, enough skryt. Anledningen till att jag berättade detta är främst för att påpeka att jag har en bra insyn i pokervärlden från en annan vinkel. Jag tänkte därför ta tillfället i akt och utnyttja den här bloggen mer till att berätta om hur det är att jobba som pokerskribent, och då kan det vara lämpligt att börja med liverapporterandet. Det finns mycket att säga; hur jag jobbar, vad som skiljer de olika tourerna åt, hur man bor med mera. Vi börjar med tourerna i sig.
Mina rapporteringar jag har gjort kan grovt räknas in i European Poker Tour, World Series of Poker, Casino Cosmopol, Pokerförbundet och övriga. I den sista ligger Cash Game Festival, Norska Mästerskapet och Paf Poker Challenge. Jag har ännu inte gjort några stopp på World Poker Tour eller Unibet Open, så dessa kan jag inte gradera. Jag missade även European Masters of Poker när denna existerade, och har inte heller gjort någon av de stora fristående turneringarna Irish Open, Master Classics eller Aussie Millions.
Nåväl, vi börjar med de bästa upplevelserna jag har haft. Där toppar Svenska Pokerförbundets och Poker Events SM-turneringar, och de blir faktiskt bara bättre. Nota bene att jag inte tar någon hänsyn till marknadsföring, spelarupplevelser eller liknande, utan sett till min personliga arbetssituation. Mycket lyhörd och ödmjuk personal som verkligen arbetar för att göra mitt jobb så enkelt som möjligt, fria tyglar med vad jag vill göra och hur jag vill göra det, och stort mandat att kunna säga till om jag vill ändra något. Tät kontakt med floorpersonal och avslappnad atmosfär under arbetsdagarna.
Allt jag säger om förbunds-SM kan blueprintas till Paf Poker Challenge. Också världsklass att jobba på. I princip kan vi lägga in Cash Game Festival här med. Det enda som gör att den inte riktigt toppar är själva naturen hos festivalen, att det är mer svårarbetat på den typen av arrangemang. Personalen i sig är dock lika bra som på förbunds-SM och Paf Poker Challenge och jobbet lika fritt.
Casino Cosmopol är en annan plats jag verkligen gillar att komma till. I synnerhet Stockholm och Göteborg, då det är där jag har varit mest och känner personalen bäst. Mycket bra dialog med ansvariga; lite sämre arbetsförhållanden rent fysiskt då man sitter mitt i smeten (vilket i och för sig ger andra fördelar), och dessutom en del man måste tänka på när man jobbar för monopolets casino, då de har mer strikta regler än andra kortrum jag vistas på. Personalen i sig är dock väldigt lätt att ha att göra med, och har en mycket hög grad av kunnande och lyhördhet.
Gamla European Poker Tour var jag lite kluven till, och det ska sägas att mitt omdöme baserar sig på tiden före att Amaya köpte upp touren och PokerStars. Jag tror inte det blivit bättre direkt. Man fick klara sig rätt mycket på egen hand, men utöver det var jobbet väldigt fritt. Relativt lite kontakt med floorpersonalen från min sida i alla fall, men de fanns närvarande när man behövde dem. Ett dedikerat mediarum var ofta trevligt rent socialt, men utrymmet var en lottdragning (ibland fantastiskt, ibland en katastrof), och internet var i regel rätt kasst. För det mesta var man utlämnad att köpa svindyrt kaffe i spelarbarer och liknande. I min värld är fritt kaffe på stora turneringar en självklarhet för både spelare och personal / kringtjänstfolk.
Längst ner på skalan, och det utan konkurrens, hittar vi World Series of Poker. Efter fyra år i Las Vegas har jag lyckats bygga upp en skaplig relation med nyckelpersoner bland de ansvariga, men det är inte på något sätt medvind att arbeta här. Galet pissiga mediaregler om du inte är PokerNews (dessa regler kommer bli ett eget ämne i den här bloggen) samt tämligen arroganta och ointresserade mediareprentanter är väl den största orsaken till det låga betyget från min sida. De enorma fälten uppdelade på många rum och svinlånga dagar gör sitt till. Inga fördelar? Jodå, dels är det ändå VM och Las Vegas vi snackar om, vilket ger jobbet en guldkant i sig. Sen är det ett bra mediarum med väl tilltaget utrymme, gratis kaffe, foodvouchers och riktigt bra internet.
Det var tourerna och deras skillnader i korthet. I nästa post tänkte jag gå igenom hur jag lägger upp en arbetsdag.
