Memores quod sunt ludens
Jag har nu resultatrapporterat en hejdlös massa pokerturneringar då det åter ser ut som att stjärnorna står i linje för att samla alla nätets serier under samma veckor. Så här sista helgen tyckte jag att det kunde vara lämpligt att i alla fall kunna säga att man spelat någonting i någon av dessa. Då mitt tålamod inte är det bästa som står att hitta och tiden som heltidsarbetande familjefar är knapp tyckte jag att en sen turboturnering kunde få vara nöten.
Valet föll på $55 Turbo 6-max i 888 Pokers serie XL Inferno. Starttid klockan 23 min tid. Jag säger min tid eftersom jag bor på Cypern och därmed är min klocka en timme mer än er som hänger i Sverige. Tiden passade också ypperligt, då jag först hann avverka en riktigt bra middag på en restaurang i stan med merparten av min familj och några väl valda vänner, och sedan agera chaufför till dottern med vänner.
Nu är jag på plats vid borden. Något sent inköpt i turneringen börjar jag shortstackad, och vet att jag på grund av tidigare nämnda brist på tålamod ibland tar rastlösa beslut tidigt. Väntar därmed in första break, och laddar för att börja på allvar efter denna. Hittar en dubbling tidigt därefter, och är sedan uppe på snittstack.
Klockan är 7 minuter över midnatt. Vi är nu fyra svenskar bland de 91 spelare som återstår i fältet (okej, det ÄR 8 minuter kvar av late-reggen, men då får man jävligt få marker). Tanken slår mig att om jag blir bäste svensk och / eller når topp tjugo får jag för första gången resultat-rapportera mig själv.Det är också någon form av achievement.
Klockan 00:12 hittar jag en ny uppdubbling med TT mot 44, och är åter på medelstack efter att ha stretat i botten av listan ett tag. Ett par minuter senare åker fältets mest meriterade svensk, Takter79, ut. Med nära $4 miljoner i turneringsvinster noterat på honom inser jag att det vi inte ens spelar samma spel. Det känns lite som när jag i mellanstadiet fick bolla lite pingis med elitseriespelaren Kayode Kadiri på en idrottssdag. Takter är en riktig pokerspelare, jag är en pryo i lånat blåställ. 68 spelare kvar på väg mot trettio betalda platser.
När jag en stund senare åter börjar dräneras inser jag att även om jag blir bäste svensk - nu tre kvar - är risken överhängande att det skulle stå "ingen svensk i pengarna". Jag ligger 43:a med 59 spelare kvar. 00:26 får jag in stacken med med AA och dubblar igen. Nästan average.
Halv ett faller ännu en duktig svensk, cuadrado12, ur turneringen. Vi är nu bara två blågula spelare kvar; jag och tiondeplacerade ARARAT800 på tionde plats, med 36 överlevare. Fyra minuter senare spricker bubblan. Plockar därefter upp några potter, och 00:42 är vi nere på tjugo spelare. Fan vet om jag i denna stund faktiskt ändå inte är mer nöjd att få med mig själv i grindrapporten än när jag fick min första (och hittills enda) not i Hendonmob 2010.
Klockan 00:49 ställer jag in mina sista 8 big blinds från cutoff med A9 och får syn av damer. Ingen hjälp på den brädan och jag är ute på 17:e plats. Lägger en minnesnot till mig själv efter den här kvällen:
"Memores quod sunt ludens". Kom ihåg att det är andra som spelar; min roll är att skriva om dem.
