Everest och jakten på Stanley Cup
Jakten på Stanley Cup är i full gång i den amerikanska hockeyligan, och inom någon vecka har de sexton slutspelslagen decimerats till åtta. Det här är en av årets stora höjdpunkter nöjesmässigt för mig, och det har blivit en hel del hockeytittande för mig på kvällar och nätter under påskledigheten.
Före helgen fick jag också nöjet att intervjua Sixten Funqvist för min och min kollega Adam Perleroths podcast på 1x2.se. Sixten är i mina ögon en av Sveriges bästa skribenter när det gäller den amerikanska ligan, och är dessutom en av få svenskar som skriver på den officiella NHL.com-sidan. Givetvis blev det en hel del snack om slutspelet; du hittar vårt samtal i slutet av avsnittet som ligger längst ner på denna sida.
Även om jämförelsen kan tyckas en smula drastisk vill jag dra paralleller mellan att bestiga Mount Everest och att ta sig till slutspel. Det sägs att 90% av alla dödsfall på världens högsta berg sker på vägen ner. Bestigarna är så fast beslutna att ta sig upp att de inte tänker på att det krävs en hel del energi för att ta sig en lika lång väg tillbaka nedåt igen. Alla som klättrar vet dessutom att det oftast är både svårare och farligare att ta sig nedför än uppför.
För många av lagen i NHL har allt fokus handlat om att ta sig till slutspel, men det känns inte som att lika många fullt ut inser att när man väl är där har man många matcher kvar som ska vinnas. Det är när det väl är slutspelsdags som lagen bekänner färg; vilka har rustat sig för post season? Det räcker inte att ha varit riktigt bra i 82 slutspelsmatcher. Utöver en (eventuellt) fördelaktigare matchning i form av motstånd och hemmaplan får du inget plus för de poäng som tagits på vägen dit. Du ska oavsett om du vann hela grundserien eller halkade in på ett wildcard slå fyra lag i bäst av sju för att vinna Stanley Cup. Redan nu börjar det synas vilka lag som bäst förberett sig för det. Det är inte alltid de med den starkaste truppen.
