Camp Sweden
Sitter i en hotell-lobby på Malta och känns det svaga stinget av tomhet. Samma känsla som en ung människa har efter läger där man knutit nya band och fått nya livserfarenheter. Svenska Pokerförbundets live-SM på Malta är över, och många som inte var här kommer säkert att nagla fast ett finger på siffran 159. Så många kom till start i main, över femtio svenskar kort från förra årets mästerskap i Malta. Efter ett online-SM vars main event bara lockade 65 spelare är det inte svårt för gråterskorna som inte var på plats att bygga sig ett case av misslyckande om man är sugen på det, och det lär göras. Misslyckande? Vi som var på plats såg ett Camp Sweden uppbyggt utanför Casino Dragonara, fyllt dygnet runt i en vecka av engagemang, spelglädje, vänskap och förbrödring. Tusentals nya kontakter mellan människor har slutits, nya vänner har hittats och erfarenheter har bytts. Visst har det också spelats poker, och kortspelet har stått i centrum, med bra arrangerade spel, men ändå är det sekundärt. Kärnan i Svenska Mästerskapet är mötet mellan människor. För mig var det inget misslyckande, utan en stor jävla framgång. Jag kan inte kalla det något annat.
Det är ingen hemlighet att Cosmopols mästerskap lockar fler och större namn, men där är det verkligen spelet som står i fokus. Grupper av människor kommer till Stockholm, sätter sig vid borden, slås ut och åker hem. Några med pengar och framgång, fler utan. Här knyts inte på långt när lika många nya band och kontakter, här finns inte i närheten av samma inramning även fast PR-maskineriet sitter på en plånbok av en helt annan magnitud. De har ingen Simon som går runt och bara ser till att människor mår bra, ingen lounge där det alltid finns ett leende och en soffa att krascha i. Det finns inget dedikerat spelarhotell där du alltid hittar ett sällskap att slå dig ner i. I rökrutan på baksidan av paviljongen på Malta frågar man inte om man får slå sig ner, man bara sätter i sig i ett sällskap och är välkommen, även om man aldrig sett människor förr. Jag har bevakat fem mästerskap på Cosmopol, och fyra SM i Pokerförbundets regi. Jag överlåter åt de vid borden att säga vilket som är de riktiga, det är inte min sak som åskådare att göra, men det råder inget som helst tvivel om var det känns som att komma hem på allvar. Pokerns Camp Sweden på Malta har varit som ett andra vardagsrum för mig.
Tack Simon, Bjoelle, Oktay, Rabi, Serdar, Magnus, Ante, Mau, Emma, Niklas, Tim, Alex och Alex, Nisse, Flugan, Matz, Spindeln, Biffen, Slow, Pistol, Falk, Byling, Dan, Örjahn, Ason, Janzon, Bullen, Green, Perry, Jimmie, Bengan, Joel, Klangen, Ulf, Micke, HeFo, Emil, Yussef, Patric, Franke, Jimmy, Hogge, Jocke, Marcus, Kevin, Niklas, Glenn, Robban, Anton, Kalle och många, många fler. Det här var utan tvekan en av de bästa jobbresorna hittills, och det var ni som gjorde den.
