Spelaren – del II
Well, jag började den här texten med ett långt stycke om missbruk av alkoholhaltiga drycker, men valde att radera skiten. Den historien har berättats här tidigare, och kommer garanterat att berättas igen, men inte idag. nu handlar det om spel. Det finns en del gemensamma beröringsytor mellan mitt spel och mitt drickande som bör nämnas, men de tas i den kontext de hör hemma. Det troligen mest markanta är att jag är en beroendepersonlighet. Jag går in med hela min själ i det jag gör, och alternativet till att bli spelmissbrukare är kanske i så fall att vara professionell skribent och bevakare av spelet? Jag brukar säga att det är tur jag hittade pokern efter att jag lade av med spriten.
Nåväl, Tiden efter att jag flyttade hemifrån i mitten av nittiotalet kom att präglas av mindre spel än tidigare, kanske på grund av att andra intressen (såsom sprit) kom att ta för mycket tid i anspråk. Det blev ändå rätt mycket stryktipslördagar under åren som följde, och en del kort spelades i Kalmar Nations pub på kvällarna. Vi satte också en och annan krona på vinnare av Stanley Cup och Super Bowl, och det gloddes mycket på fotboll.
Spel om pengar var dock sett både till summa och frekvens väldigt blygsamt, och framför allt lös pokern under de här åren helt med sin frånvaro. Två andra spel som jag däremot faktiskt hade någon form av talang för, och därför också utövade rätt regelbundet, var flipper och dart. Det förstnämnda tror jag det finns någon form av ryggmärgskänsla kvar för, medan jag upptäckt att jag och pilkastning inte längre har något att ge varandra. Det är inte roligt, och jag är inte duktig på det.
Nu kan man börja undra vad allt detta har med poker att göra? Jo, det är i högsta grad centralt för vad som fångat mig med poker, men jag kommer att återkomma till det.
