Post Flop Action
Under min första resa till World Series Of Poker i Las Vegas fick jag se många av de stora namnen i pokervärlden för första gången. Jag hann knappt in på Rio Casino innan TJ Cloutier nästan körde på mig i sin jakt på en bankomat. Jag gjorde en ”springa-bredvid-permobilen”-intervju med Doyle Brunson. Jag höll på att bli utslängd redan dag ett för att ha fotat med blixt under Poker Players Championship. ”Who’s the idiot using flash on the läktare!?” eller nåt. En sak som sitter rejält stuck i mitt minne sedan besöket i Vegas är en ung ryss som gick riktigt djupt i main event. Alexander Kostritsyn var redan då, för drygt fem år sedan, långt ifrån någon duvunge. Två år tidigare hade han vunnit Aussie Millions och finalbordat $10 000 Sjukortstöt. Han återvände till Australien året efter och tog sidoeventsegern i $10 000 HORSE. Sen var det alltså main event 2010. Bara veckor tidigare finalbordsbubblade han nämnda Poker Players Championship samt föll i semi i $10 000 Heads-Up.
Han blev till sist 52:a i main, men det anmärkningsvärda är avtrycket han satte hos mig och andra som följde honom. Det var någon form av Ivan Drago eller Big Red om man så vill. En rysk maskin som kändes som han spelade perfekt poker. En svensk spelare satt bredvid honom en hel dag djupt i turneringen, och sa till mig att han inte såg ett enda move som inte verkade perfekt spelat. I en paus tog jag en promenad genom korridorerna med Kostritsyn, och han sa då till mig att han aldrig visat någon en hand någonsin, om det inte behövs. ”Jag kan inte se en enda anledning till att ge bort information”.
I går kväll föll Kostritsyn från chiplead inför finalbordet i WCOOP main till att sluta åtta i turneringen. Säkert en stor besvikelse. Likväl förändrar det inte min åsikt om honom ett spår. Det är än idag en av de spelare som imponerat absolut mest på mig, både personligt och spelmässigt.
Sa jag att han finalbordade två WSOP-event i somras? Varav ett var $25 000 PLO High Roller, garanterat ett av de tuffaste fälten i serien.
