Lets go, Bruins
Onsdagen den 7 oktober börjar nästa säsong av National Hockey League, och sedan är det serielunk fram till i början av april. Säsongen bjuder på en del intressanta nyheter; bland annat flyttar New York Islanders från Uniondale till sin nya arena, Barclays Center i Brooklyn.
Vidare kommer övertid i grundserien att spelas 3 mot 3 istället för 4 mot 4 vilket lär skapa en rejält förändrad speldynamik. Anledningen till förändringen är att man vill minska risken för straffläggning som abgörande.
Kommer nog att börja skriva mer om NHL här i dbn också. Hjärtat klappar för Bruins. Förra säsongens debakel var en katastrof, men jag tror att det blir en rejäl uppsträckning nu. Förlusterna av Carl Söderberg till Colorado Avalanche och Milan Lucic är dock rejält tunga.Nyckelspelarna är finske målisen Tuukka Rask, lagkaptenen och backjätten (på alla plan) Zdeno Chara, samt anfallarna Patric Bergeron och Loui Eriksson.
Djurgårdsprodukten Linus Arnesson, Anton Blidh samt Loui Eriksson är svenskarna i truppen. Arnesson och Blidh lär inte få mycket speltid, men Eriksson hoppas jag på, han är en av lagets mest tongivande forwards tillsammans med Patric Bergeron. Dock ska sägas att jag tror Arnesson har fin backpotential. En annan spelare vi ska hålla ögonen på är centern Frank Vatrano som som spelat skolhockey de senaste säsongerna. Han kommer att få istid i Bruins denna säsong, och jag hoppas att han kommer att uppfylla förväntningarna.
Bostons fem största spelare efter 1980 i mina ögon:
1. Ray Bourque gjorde 21 säsonger i klubben, och är utan tvekan den störste spelare Bruins haft. Fick fem Norris Trophy som ligans bäste back, och är i mina ögon NHLs tredje största försvarare genom tiderna efter Nicklas Lidström och Bobby Orr. Klubbmässigt håller jag dock Bourque högre än de både andra då han i två decennier troget spelade i ett bottenlag utan chans att vinna den största trofén. Byttes i slutet av karriären bort mot fansens goda minne till Colorado för att få en reell möjlighet att lyfta Stanley Cup.
2. Cam Neely hade precis som vår store hjälte Peter Forsberg en karriär söndertrasad av skador, men lyckades trots det få ihop 3 säsonger med minst femtio mål, varav en där han bara spelade 49 matcher. Jag vill påstå att Neely är en av NHLs bästa målskyttar genom tiderna. Gjorde tio säsonger i Bruins där han också avslutade karriären.
3. Adam Oates hann med hela sju lag under sin nästan 20 år långa karriär i NHL, men gjorde ändå sex tongivande säsonger i Bruins på nittiotalet, varav en säsong med 142 poäng och följde upp med en på 112 poäng. Var under en femårsperiod ligans näst bäste poängplockare i snitt.
4. Per-Johan Axelsson gjorde ett drygt decennium för Boston Bruins, som blev hans enda NHL-klubb i karriären, innan han avslutade med några år i moderklubben Frölunda. Pebben är inte de stora siffrornas man, vald som 177:a i 1995 års NHL-draft. Få personer i ligan, och ingen i svensk hockey i min bok har en större laglojalitet än Axelsson. Fantastisk lägstanivå och en glöd utan like.
5. Zdeno Chara kom till Bruins efter några säsonger i Ottawa. Förvandlades från att vara ”den där jättelånga slovakiska backen” till en brutalt bra försvarsspelare. Har nu gjort tio säsonger i klubben och är troligen lagets bäste back på trettio år efter Bourque. Värdig lagkapten för Bruins, och lär nog klättra uppåt på denna lista.
Joe Thornton draftades av och spelade sju säsonger i Bruins och hann med en på 101 poäng. Gick från att vara en okej spelare till väldigt bra. Blev så småningom även lagkapten. Dock tveksam om han kan anses ha stått sig över tid, och håller inte för topp fem för mig. Paul Coffey, Brian Leetch och och Guy Lapointe är förvisso fantastiska hockeyspelare, men de gjorde bara en säsong vardera i Boston och kan inte räknas som Bruins-spelare i mina ögon. Bobby Orr är nog nummer två efter Bourque i mina ögon, men nu snackar vi om modern tid. Annars är åtta Norris Trophy i rad svårslaget.
