The Law
Det händer saker med spellagstiftningen i de nordiska länderna. I Norge har man tagit ett beslut om att öppna upp regelverket för att kunna arrangera livemästerskapet på inhemsk mark. Vi å andra sidan ska ställas inför rätta i EU-domstolen då EU-kommissionen anser att våra regler är inkonsekventa och kontrollen bristfällig. Jag säger inte emot.
Om jag har förstått det rätt handlar det om att EU tycker att om vi nu ska ha så pass hårda regler som vi har får vi upprätthålla dem också och inte låta icke-licensierade bolag leka High Chaparall i landet. Sveriges svar är att man ser över någon form av licenssystem.
Är inte det här bra då? Well, det kan man absolut diskutera. Det är bra så till vida att jag är helt för att man ska låta privata aktörer sköta spelet och staten vara tillståndsmyndighet. Inte som idag där staten i praktiken granskar sig själv, och uppenbarligen inte gör det tillräckligt bra enligt överstatliga organ. Det dåliga ligger i att jag tror att om det blir ett licenssystem finns det en överhängande risk att vi får en stängd marknad med bara svenskar på pokernäten, a la Spanien eller Danmark. Det tror jag är dåligt för spelets tillväxt och överlevnad. Sen får man själv avgöra om det i sig är en för- eller nackdel. Själv vill jag ha en reglerad licensmarknad, men på nationsöverskridande nätverk.
Hur kommer den norska lagändringen att påverka oss? Frågar ni mig så säger jag att det inte kommer att påverka alls så mycket som man skulle kunna hoppas på. Faktiskt i princip inte alls. Det finns nämligen en mycket avgörande skillnad. Norge har exakt noll kasinon. Noll, zip, nada. Vi har fyra statliga kasinon, och redan ett mästerskap som arrangeras på ett av dessa. Du kan spela laglig poker i Sverige. Att du sedan i praktiken kan få åka förbannat långt för att få göra det, och att kasinona inte kan erbjuda cashgame som lämpar sig för gemene man är en annan historia. Staten kommer inte, till skillnad från många andra, att se någon större anledning att luckra upp reglerna för livepoker.