Ticklists
Fyra år. Sju år. Nio år. Tjugotvå år. Ungefär så där, om jag på en höft skulle sammanfatta min relation till pokern.
För ungefär tjugotvå år sedan, sjutton år gammal, spelade jag mina första händer riktig poker. Vi satt i kyrkans lokaler i Fellingsbro och spelade knektöppning om femtioöringar. Det var ingen som var i närheten av någon strategi, och att tänka positionsspel, ranger eller liknade fanns inte på världskartan. Vi slantade in och spelade våra kort, men kul var det. Det fanns papper både hit och dit på vem som var skyldig vem vad, men med summorna det handlade om var folk måttligt ambitiösa på att kräva in stashen de hade att vänta. Att det fanns en värld av poker därute kände vi inte till. En i gänget hade en farbror som visst var spelare och bodde stora delar av året i USA. Därifrån tog det många, många år innan något avgörande hände på pokerfronten för min del. Under tiden hann jag avverka en jävla hög med kortspel, många med någon form av monetär insats. Vi lirade kille, traswhist, bismarck, rummy, you name it. Omkring 2004 blev en av mina närmaste vänner en av de första heltidsspelare jag hade någon relation till. Han spelade 1/2 och 2/4 på Primanätverket, och den som var med då vet att man kunde göra sig rätt bra pengar på dessa nivåer om man så bara var en smula halvbra på texas. Vi spelade Kille ihop om pengar när vi sågs, oftast i kombination med en helvetes massa alkohol. Då och då brukade han tjata att vi skulle lira texas – tjena hustle! – men vi som inte såg tjusningen i ett spel där man bara la kort framför sig på bordet och satsade pengar var inte riktigt med på noterna.
Sen kom boomen. Varje tevekanal med självaktning hade ett pokerprogram, papperstidningarna hade pokersidor, alla köpte markerset och spelade vid köksbordet. Så även jag. Tidigt 2005 spelades de första händerna texas. Reglerna var i bästa fall halvrätt, och strategierna var inte mycket bättre än de var under knektöppningstiden. Men jag spelade, och som så mycket annat jag gett mig på genom åren så tändes en gnista. Jag reggade konton och började lurka på forumen. Där hade det kunnat sluta.
För ganska exakt sju år sedan gjorde jag det första tangentnedslaget på den första bloggposten om poker. Jag skrev på pokercommunityt Prosharks. Det tog inte speciellt lång tid att inse att jag var bättre på att skriva om poker än att spela det. Min tid på Prosharks blev tämligen kort, men jag fullkomligt spottade ur mig bloggar om allt och alla. Jag tror att jag fortfarande är den svensk som skrivit flest nedslag om poker i bloggform. Så småningom började jag också skriva krönikor och nyheter som ett sidouppdrag, jag hade registrerat enskild firma men jobbade fortfarande som marknadsanalytiker i mediavärlden.
För fyra år sedan tog jag ännu ett avgörande steg, och bestämde mig för att stå helt på egna ben. Tack och hej, tjänstemannaanställning. Sedan dess har jag inte vänt mig om eller tvekat en enda sekund. De flesta som läser bloggen känner till mitt uppdrag som pokerskribent, men jag har också haft en fot kvar i analysvärlden som frilansande konsult. Jag har coachat analytiker, hjälpt till med större kampanjanalyser, kvalitetssäkrat och skrivit rapporter parallellt med att producera material om vuxna människor som spelar kort.
Jag har hunnit ticka av en hel del större och mindre drömmar som poppat upp efter vägen, några har funnits där längre, andra kortare. Spela cashgame på strippen. Check. Besöka WSOP main event. Check. Se Monte Carlo. Check. Hamna på Hendon Mob. Check. Spela Sunday Million. Check. Göra en podcast om poker. Check.
Den som läser den listan inser att det finns massor av saker kvar jag borde göra. Samtidigt är det allt färre saker i pokervärlden som verkligen är mål, förutom att göra ett bra jobb. En sak finns det dock kvar som bestått länge, och ännu inte blivit av. Att spela SM. Att på samma villkor – om än med olika förutsättningar och chanser – som alla andra få ställa sig på startlinjen med en chans och en fjärran dröm att kalla sig svensk mästare. På något sätt har det aldrig blivit av. En gång i tiden kändes inköpen alldeles för höga, och så småningom krockade det med arbete eller fritid.
I år har jag emellertid bestämt mig för att inte låta det falla mellan stolarna. Om en dryg månad börjar pokerförbundets onlinemästerskap, och den här gången tänker jag ge mig själv minst en chans att börja en not so fat chance, men fortfarande möjlig resa att få lägga till ”svensk mästare. check” på listan. Om inte annat så kan jag i alla fall skriva en sak till på förhoppningsvis aldrig döende lista på saker jag tänker hinna med .
Spelat SM. check.
